Mattias, Alexander och Doglas
Tolv personer och 6 hundar, två husvagnar och ett oräkneligt antal kompostgaller. Promenader i skogen runt omkring, grillat, dans kring midsommarstången, syskon som önska varandra dit pepparn växer och glädjen i att hitta nya kompisar på campingen. Inget unikt, men rätt härligt (dammråttorna hade vi ju lämnat hemma på aprilvägen) På något sätt så lever man i nuet när man bor på camping. Och  då känns det som om man är ledig. Så tänker i alla fall jag. Den enda stressen som finns är egentligen om hundarna börjar låta (skälla) Och det gör de, men det är inte mycket.  Det märks att de ger en positiv bild, med tanke på alla de besök vi får runt husvagnen, som vill hälsa och ställa frågor. Eller tacksamma föräldrar runt omkring som vet var deras barn är... hos oss :-)
Det var nog när Maria Söderkvist, Kennel Cameron kom på besök, som det lät som värst. Maria och Sandra hade med sig wheaten Acke, och det tyckte lillprinsen Ike ( sju månader) var otroligt spännande, och visade glatt sin spänst i att ta ett jämfota hopp över kompostgallret. Inte en wheaten på Silvköparens camping var tyst i det läget. Ike blev infångad, Acke blev förpassad till bilen och lugnet kunde infinna sig.

För att hela gänget wheaten skulle känna sig tillfreds med livet och inte få för mycket spring i benen så utnyttjade vi flitigt skogen runt omkring.


Ike... vår lille toker
Nibbe letar ivrigt

Jag känner doften av "mamma scan"

Återfunnen...och kopplad...
En som verkligen tog tillfället i akt att utforska skogen i Sala, det var Kristy. i vet inte om hon blev sur för att Jeanette valde att ta med sig korv ut i skogen istället för favoriten "mamma scan". Men smet iväg det var det som Kristy valde att göra. Puts väck... i flera timmar. När Jeanette och jag står i receptionen för att meddela att vi var en hund kort, om någon skulle ringa, och vi slår de första siffrorna till den lokala polisen, så står helt plötsligt Kristy på trappen till receptionen, våt av regnet, men väldigt nöjd med sig själv. Vad hon har haft för sig det får vi aldrig reda på, men vi tror att hon likt en indian i mockasiner har följt efter Jeanette o mig när vi travat fram o tillbaks i skogen och letat efter henne.  Kristy har nog skrattat gott och tänkt att den motionen behövde de "kärringarna"
Ja, på tal om kärring... Visst är det roligt med ungdomar, de kan ju få en att känna sig ung på nytt... ibland... Eller så blir det tvärtom. Som när den käre Sebbe (Emily Ingnäs sextonårige pojkvän) studerar vår lilla snapsbox, som vi (likt de flesta svenskar på midsommarafton) dricker delar utav till sillen. Det följer ju med ett litet häfte med en beskrivning över varje miniflaska. Sebbe säger då glatt, Den där nubben ni drack nyss, som heter "Gubben" den borde byta namn till Lotta. Jag frågar då, självklart, varför då?... det skulle jag inte ha frågat, för svaret blev, Sebbe läste beskrivningen innantill, som löd: "bitter och fyllig" Efter det var det bara att bita av en annan bitter besk, och hålla huvudet högt och tänka "ungdomen av idag... annat var det på min tid... eller nåt liknande typ... :-)


Ett äkta pucko
Anders fick en midsommar present av mig och Björn. En puckotröja. Att han just en sådan t-shirt, det har sin egen historia, och den historien härstammar inte från mjölkchoklad... Anders berättar gärna om ni frågar honom om upphällningen till detta....:-)

Lili

Hoppas att ni också haft en trevlig midsommar, för det har vi haft. Nu laddar delar av "aprilvägen" inför nästa helg,då det bär av mot Borås. Då lämnar vi husvagnslivet därhän och ska bo civiliserat i en lägenhet i centrum.