Utställning i Norrköping juni 2007


Tänk att en hunduställning t o m kan få liv i tonåringar tidigt, en lördagsmorgon

 

Ike och Thea var de hundar som fick följa med till Norrköping. Vi trängde in oss i familjen Ingnäs bil och valparna hade som vanligt sällskap av Kristy och Nibbe. Den här gången skulle Ingnäs slå upp sitt eget tält för första gången, vilket innebar att jag skulle husera ensam i mitt tält... trodde jag. Men det var faktiskt en av mina "egna" hundar som flyttade in. Det var Kaiser som jag för första gången på länge skulle visa upp i ringen. Svetten lackade långt innan utställningen började, mascaran satt långt ner på kinderna... att man aldrig lär sig :-)

Det var inga andra valpar anmälda, så Ike o Thea vann sina klasser...igen, och bägge fick hp. Ike blev sin vana trogen bir-valp en gång till. Trots att svansen inte riktigt vill hänga med i värmen. I bis-finalen gick vi inte vidare den här gången.

 

Det går att göra två saker samtidigt...
prata och frisera hund

Tack Lena, för din ork och vilja att styla både mina hundar och mig själv... ska shoppa nytt i veckan :-) ... sa du 10 år?

Kyldukarna utnyttjades mångsidigt i värmen

Det var riktigt rolig att få hålla Kaiser i snöret igen. Det roliga räckte till en tredje placering i Bästa Hane. Attans också, att vi blev tvåa om certet, men nån dag så kanske...

Både Kristy och Nibbe placerade sig i Bästa Tik och Bästa Hane. Så "Aprilvägen" kände sig nöjda med dagen.
När utställningen var över flyttade vi över på skuggsidan och åt lite lunch tillsammans i vårt lilla knyttis-gäng,i väntan på finalerna.

Amanda och Anders Brügge
Edith Rosenlund


Lena Carlsson och Agneta Lindström

 Visst är det ett trevligt sätt att
 fördriva tiden på, mat i goda vänners sällskap. Och som vanligt så fnissas det och skrattas en hel del mellan tuggorna.
Visst är jag stolt över att mina valpar sköter sig bra i utställningsringen. Men tänk om de kunde sköta sig lika bra utanför ringen... ja, det är mest Ike jag tänker på i det fallet. Han skaffade sig två ovänner i helgen. Förlåt Agneta och Amanda

Nerkissade ben...
Nerkissad klänning

Ike försöker bli vän med Amanda igen...lönlöst...han får jobba vidare på att sona sitt brott

Det är alltid mycket prylar som man drar med sig till en utställning, många gånger är det fler saker som man har med när man packar ihop och åker hem. Vunnit något eller shoppat något. Ibland har man för lite saker med sig. Tappat något eller glömt något


Ensam pall söker bortsprungen ägare, överlämnas med varm hand vid nästa utställningstillfälle

När finalerna var klara och Casper hade försvarat wheaten i bis-ringen, dock utan placering (Grattis! till Bir, Boel och Edith), var det bara att tränga ihop sig i blien hemåt. På E4:an hade vi länge sällskap av två unga herrar som flirtade hej vilt med någon i vår bil, för de körde om, väntade in oss så att vi skulle köra om. Jeanette och jag kände oss länge smickrade, men när Sandra började skriva sitt mobilnummer för att vifta med det i fönsterrutan, så förstod både Jeanette och jag att det inte var nån av oss som huvudobjektet:-( Vi vet inte om det var vi, eller om det var när Sebbe började vinka åt killarna som skrämde iväg dem. De gav i allafall upp och körde ifrån oss i värsta uttryckninghastighet. (De hann aldrig få telefonnumret, pennan funkade inte  )Första anhalten var Alvik, där vi skulle möta Jessica och Tommie så att Thea kunde få komma hem igen. Thea bor egentligen inne i stan på Kungsholmen, men eftersom det var Stockholm maraton så vågade vi inte trassla oss igenom stan.
Väl hemma igen var grillen på för fullt hemma hos familjen Ingnäs, det var bara att sätta sig ner vid dukat bord, tack grillmästarna.


Björn och Anders
Innan vi åt hade vissa av oss riktigt roligt i trädgården, framför allt vi som tittade på när Kristy och Sebbe badade.


Jeanette, sitt lite i skuggan nästa gång...