Till Borås, vilka då, jo Aprilvägen förstås. Lotta, Jeantte, Sandra och Emelie styrde åter kosan mot den västra sidan av vårt avlånga land. Vi skulle bo i centrala Borås, och det gjorde vi också. ett mycket trevligt smålyxigt boende, och inte gjorde det saken sämre att Borås stad firade något (vi glömde ta reda på vad) i tre dagar. Var på den yngre generationen snabbt försvann neråt city och hade date med Måns Selmerlöf. Vi äldre Jeanette o jag och Thomas o Tina Uneholt som bodde på samma vandrarhem (Får ju erkänna att det var Tina som hade fixat detta eminenta boende) inte erkände våra lusta att hänga på... några var ju tvungna att få in packning, burar, hundar osv. Lagom när allt var på plats kom ungdomarna tillbaks... timing... eller... :-)
Efter en trevlig kväll med lite vin och mycket mat, kinamaten i Borås går inte av för hackor, ingen orkade äta upp den sista friterade bananen... så kom vi till utställningsplatsen på morgonen. Tälten hade vi satt upp på fredagskvällen, och nu börjar vi få riktig snits på vår egen tältmodell. Thomas och Tina har också ett nytt tält, en import från USA. Det var nytt o fint på fredagskvällen, på lördagsmorgon hade visade det sig att det hade haft besök av en "nödig" fågel... så länge varade nyhetskänslan. Men det var inte det enda "skitsnacket vi skulle råka utför denna dag, återkommer lite längre ner i texten om det.

Sen hade jag lite paus, och laddade inför det som blev min egen glädjestund i ringen. Doglas var med, inte bara som en underbar sällskapsherre, utan han skulle in i ringen. Doglas älskar det här med utställning, och han ställdes senast i Hallstahammar i höstas. Kalv på grönbete är en svag beskrivning på hur han uppförde sig. Han hade nog passat bättre i valpklassen i stället för championklassen. Doglas fick också de inledande orden i kritiken " a very happy male" Han var med för att jag ville ge honom det han tycker är så roligt. Och roligt blev det också när han faktiskt fick en fjärde placering med CK i championklassen ( 7 ch hanar) Han ska få vara med ett par gånger i sommar och sprida lite glädje både till mig och andra. För självklart att jag blir lycklig när jag ser hur han njuter, och responsen från vänner är att de inte kunde låta bli att le när de såg honom i ringen, och domartältet rungade av skratt när de de skrev kritiken. En solstråle i mitt hjärta, det är vad den hunden är.

Windisle Gravello " Doglas"
foto: antingen Thomas Uneholt eller Anders Brügge

Finaldags, svart och vitt och fina wheaten. Jag deltog i uppfödargruppen. Och det är här skitsnacket kommer in i bilden ( ja, jag vet att det inte är många bilder den här gången, ska ta med kameran till Tvååker) Förvåningen kommer också in. För hur kan man i en uppsamlingsring undlåta sig att märka att ens hund gör ifrån sig... Är vi inte hundmänniskor som håller på med denna sport? Tydligen inte. För en stor klutta låg där precis när vi ställde upp inför domarens förhandgranskning, Det var till att stänga till näsborrarna och Tina höll inne med att sprätta med bakbenen, för det var hon som hade satt klacken i högen. Och det var ändå bara börja på hennes klackhistoria. Och deppade vi ihop det gjorde vi inte , utan vi höll ångan uppe i "laget" Jag siade inte om en plats den här gången, men jag sa att antingen åker vi direkt, eller så tar vi det.  Och jag hade rätt.... vi tog det. En första placering blev det!!!

På kvällen så slog vi klackarna i taket... ja inte alla förståss...av förståeliga skäl-