|
Utställning i Tånga Hed september 2007 |
|
| Doglas och jag startade en evighetsresa mot Tånga
Hed. Första stoppet blev, som så många andra gånger Moraberg vid
Södertälje. Där plockade vi upp Julia Ehlert och
Kaiser.Vi vinkade hejdå till Agneta ackompanjerade av Doglas
missnöje över att ha fått ressällskap i buren bredvid. Han fann sig
i situationen efter en liten stund, och det blev lugnt i bilen. Men
det dröjde inte länge innan Julia tog sig ton, och med förtvivlan i
rösten konstaterade att hon åkt ifrån sina jympaskor, efter en
hastig blick ner mot vad hon hade på sina fötter så var det bara att
konstatera att de skorna inte stämde överens med det väder som
metrologerna lovat. :-( Så efter hamburgerstoppet i Mjölby, så tog
vi sikte på Jönköping och shoppade nya skor där. Och det var ingen
tvekan om att SMHI skulle ha rätt i väderfrågan, för det stod som
spön i backen, så frågan är om det egentligen inte hade varit bättre
att köpt sjöstövlar eller något liknande... Men nu blev det skor i alla fall, och resan fortsatte genom Jönköping (ja, just det, genom... måste ju köra lite fel när jag är ute på egen hand utan Björn... och man får ju se så mycket på vägen:-) Men till slut hittade jag ut och väg 40 och till och med väg 42 som skulle leda oss till Vårgårda och Tånga Hed. |
|
 Väl framme släppte jag av Julia och Kaiser och mötte upp Tina som hade kollat in var vår ring skulle vara under morgondagen, och vi satte upp tältet, och drog oss sen tillbaks till vandrarhemmet för att fixa mat. Innan vi hann sätta på ugnen, gick djungeltelgrafen.... wheatenfolket hade blivit anvisade fel ring... så det var bara att avbryta och åka tillbaka ( 500 meter :-) och ta ner tältet för att sätta upp det igen vi d nytt ringnummer. Nu var vi hungriga. På med ugnen, koll på läget... lugnt och sansat dukade vi i det lilla samlingsrummet. Så börja det tjuta... det var brandlarmet. Dock ingen eldsvåda, det var bara Tina och jag som använde ugnen. Det konstiga var (tyckte vi) att alla tog det så lungt när larmet gick, de bara stack ut huvudena från sina rum och sa "vi trodde just att det var ni" Så mycket förtroende hade folket för vår matlagningsförmåga. Nu gällde det ju bara en sån enkel sak som att värma paj... och det tror vi nog om oss själva att klara av... Vad vi definitivt klarade av det var att lyckas få igång larmet även under lördagskvällen också... så nu blir det nog hämtpizza framöver :-)
|
|
|
|
|
| En hel del utställningsfolk utöver kända "wheatenansikten" bodde på vandrar hemmet. Även en fågehundsklubb fanns på plats. OCh det är dem som vi ska tacka för att de inte var fulltaliga så att vi fick möjlighet att få ett rum som vi kunde ta in hundarna på. Och tro't om ni vill, men fågelhundsfolket är mer nattugglor än wheatenfolket... och vi var nog mycket, med betoning på mycket, piggare än den grönklädda massan på morgonen... | |
 Det blåste så att vissa stunder var det bara att hugga tag i tältet för at hjälpa det att stå kvar på plats. |
|
 Så var det där med att hålla koll på resultaten också... |
|
 Mycken utrustning och uppfinningsrikedom underlättar en utställare vardag |
|
|
Hur gick det då. Ja, Kaiser och Doglas placerade sig i championklassen, så var det inte mer med det. Tinas hundar fick lite mer framskjutna placeringar, och de två certen tog hon emot med varm hand, även om tiken, visserligen var till hälften en Seamrog, men uppfödningen är Cameron, och gladast var nog matte Bodil, hennes glada leende fanns kvar även under den kalla söndagen.
Vi gjorde i ordning tältet för natten, det var så skönt tyckte vi att wheatenklubben region väst hade fixat det så bra att vi skulle få vara kvar på samma ställe under nästa dag... Trodde vi. Vi hann inte mer än tillbaks till vandrarhemmet innan djungeltelgrefen gick igen... dubbelbokning... vi är anvisade en annan plats för morgondagens utställning. OCh dessutom rekommenderades det inte att tälten skulle stå uppslagna under natten, för SMHI hade tagit i ordentligt på de sekindmetrar som skulle härja under natten. Det var bara att stävja hungern igen, och åka tillbaks och plocka ner tältet... en gång till... |
|
| Men sen åt vi (efter att vi fått tyst på brandlarmet :-) | |
 |
 |
 Huttrande norrmän
|
|
| Tina ställde inget under dagen, Dogge och Kaiser blev placerade i chapionklassen med Hp... så var det inte mer det den här dagen med. Vårt norska sällskap i tältet lyckades bättre BIS öppen klass kunde de glädjas åt under sin långa hemresa. | |
 "Warning" Nu vet jag varför det finns en "varningsskylt i Seamrog's tält... risken för att bli mer eller mindre dränkt finns på sina ställen :-) |
|
 Doglas och Kaiser |
|
|
Frusna från topp till tå packade vi in i bilen och satte in hundarna. Kaiser fick på nåder följa med i bilen, bara han lovade att stiga av i Södertälje, sa Doglas. |
|
|
En kylig avslutning på utomhussäsongen. Men nästa sommar blir nog fin... Säger hon som lever på hoppet och kommer att ha glömt allt regn som kommit den här sommaren. Och har man roligt så känns det nästan alltid som om solen skiner, i varje fall inombords :-) |
|
