|
Tidigt i höstas så fattades beslutet, vi skulle åka till
Helsingfors. Göra en utflykt, utan att det skulle vara ett större
arrangemang, njuta av lite ledighet och upptäcka Helsingfors. Ja, ja... vi skulle på utställning också... någon riktig anledning måste ju finnas :-)
Så Kennel Seamrog och Kennel Ambush, bokade hotell och båt för fyra personer
och anmälde varsin hund till utställningen. Torsdag eftermiddag till
söndagsmorgon. Få vara turist, ledig och även låta tävlingsnerverna få
sitt... ett paket som vi sett framemot hela hösten. Ett tag såg det
däremot ut som om planerna skulle gå om stöpet. Thomas verkade fastna i
staterna på tjänsteresa, och mina utsikter såg ut att bli som om jag
var tvungen att resa tilli Berlin. Nu blev det inte värsta
scenariot... Björn och Tina behövde därmed inte tillbringa resan på tu man hand
:-)
Jag hängde med från start... Thomas kom lagom till Helsingfors för att hinna
med färjan hem till Sverige... Men so what! Det var ju hemresan som vi hade
bestämt att vi skulle slappa, njuta av bara vara och äta massor av julbuffén.
Hundarna som vi hade med oss var Miisa och våran Doglas. Två
härliga hundar att ha som ressällskap, för de bara hänger på, finns mat och kärlek och en och annan park att busa runt i
så trivs de och tycker att allt är toppen.
Länge letade vi efter var skillnaden fanns i Helsingfors. Nu
vet vi vad skillnaden är... Vaddå skillnaden? Jo det är en adress... där ett
Design Forum ligger... Skillnaden nr 7. Den stora skillnaden var att "GPS-
Ingrid" inte hade en aning om skillnaden.... men vi kom dit ändå trots
allt. Vackert,
dyrt lätt att bli fattig... men Björn var ju med och övervakade att Tina och
jag inte skulle flippa ut och ruinera oss. Det hade nog varit skillnad om
Björn inte följt med in :-)

Ögongodis...
| Det vi verkligen kommer att minnas var en
julmarknad som hette typ "Kvinnornas julmarknad" Hantverk gjort av
kvinnor. Den var enorm, hall på hall och bara så mycket att titta
på, och att köpa. Men vår ekonomi blev inte så tilltufsad... fast Björn hade hundvakten och inte var med inne på marknaden
(självvalt beslut från Björns sida :-) Jo, något lite handlade vi...
men det var inte mycket i förhållande till utbudet. Den marknaden
var en upplevelse och ögonfägnad.Eftermiddagen
tillbringade vi på Stockmanns... även där fanns det mycket att
shoppa... men Tina och jag hade för ont i fötterna för att orka...
så det var faktiskt Björn som kom igång med shoppandet... han hade
ju slumrat till när han höll hundarna sällskap tidigare på dagen och
hade orken kvar.
Jag fick en ny bekantskap och vän i Helsingfors...
Otto... jag gillar Otto... han bara ger mig pengar hela tiden... och
det är en välskyltad bekantskap.... Överallt finns det skyltar som
pekar på Otto... Och visst låter det trevligare med "Otto" än det
lite mer strikta namnet "Bankomat" |

ödeEfter en trevlig kväll i
Helsingfors och en god natts sömn var det lördag och
utställningsdags. Vi var nästan först i
parkeringshuset vid utställningsplatsen. Trots att någon, inga
namn... inte kom upp som hon skulle... (född morgontrött) utan drog sig lite för länge i hotellsängen... gjorde att vi blev lite senare än
vad vi planerat)
D
Vi kom i alla fall i så pass god tid att vi inte hade kunnat parkera
närmare ingången än vad vi gjorde. |

öde
|

Det var inte många svenskar på utställningen, men de
som var där var i alla fall först på plats. |

Gott om plats |

Välordnat med plats att röra sig |

Windisle Gravello |

Här har vi fortfarande hoppet kvar |
|
Efter att ha strosat runt och se vad de finska försäljarna hade att
erbjuda var det dags att hämta Thomas på flygplatsen. Vi kontaktade
GPS-Ingrid och fick instruktioner hur vi skulle ta oss dit. Flyget
var enligt tidtabell, och det var vi glada för, annars hade risken
varit att Thomas hade fått tillbringa egen oplanerad tid i
Helsingfors. Trots att GPS-Ingrid tog oss med på en totalt oguidad
tur runt halva Helsingfors så hann vi med båten. Vi var ordentligt
taggade för att gungas runt ute på havet, för ryktet sa att det
skulle blåsa ordentligt. |

Det tog ett tag innan vi kom iväg... bilen höll oss
på sträckbänken... skulle bakluckan gå att stänga... eller inte...
varför måste den bråka när vi har tider att passa? |

Parkeringen var betydligt mer välfylld när vi åkte än
när vi kom |

Väl ombord fick även hundarna ta sig ett varv på
promenaden och kolla in folklivet. |

Viss finska känner jag igen... |
|
Julbuffén ombord var kanonfin, rekommenderas
verkligen. Vi åt så vi knappt kunde röra oss när personalen vänligt
men mycket bestämt talade om för oss att det var dags att lämna
restaurangen. Vi gungade oss upp till baren och dansgolvet. Att
dansa var lätt... det var bara att ställa sig på dansgolvet, så
rörde sig kroppen automatiskt... dock kanske inte riktigt som man
själv hade bestämt... vågorna hade allt något att säga till om. Det
gungade rejält, och hade man lyft en fot, så var det inte säkert att
det fanns något golv kvar att sätta ner foten på. Men vi klarade oss
rätt bra ändå. |
 |
 |
|
Dans uppträdande var det också, med gamla godingar
från 80-talet. |
|
Vi vaggades till sömns av vågorna, sov gott och anlände relativt
utvilade till Värtahamnen på söndagmorgonen. Vi åkte hem till
Aprilvägen och tog en fika innan Thomas och Tina blev avvinkade på
Centralen för att ta tåget sista biten hem till Kristinehamn.
Så nu är det bara att ladda om inför nästa helg... Stora Stockholm
och det traditionella julbordet. |
|