Det jag måste säga om kryssningsresan som vi deltog på som åskådare och  vi gick i princip och la oss när "festen" började, för vi var ju två av de få som skulle upp tidigt och av båten, är att något jag inte trodde att jag skulle få se blev sant... jag skrattade... men lite sorgligt var det. Tony Irving känd från Let's Dance har nåt tjofräs på onsdagar, så det berörde inte oss, men på radioreklamen på nån radiokanal här i Stockholmstrakten gör reklam för just Tony's  arrangemang... (en oehört larvig reklam tycker jag) Där det beskrivs något om någon dansande babian som kliade sig i rumpan... icke verklighetsanpassat har jag tänkt... men nu har jag tänkt om... för jag fick se det... Kvinnan som utförde detta nummer på dansgolvet (observera utan Tony Irving, men som dock på två försök blev lämnad av två olika danskavaljererna på dansgolvet...) Kvinnan hade nog anammat alla extraerbjudande i baren och i Taxfree med tanke på att hennes gångart inte stämde överens med hur lugnt och säkert Cinderella tuffade fram... Alltså två gånger fick jag uppleva "babianen" Mitt under dansen böjde hon sig framåt, typ händerna på tårna... slängde upp nävarna och började slå sig på skinkorna... så snacka inte om att mänskligheten inte blir påverkad av reklam :-) Ärligt så vet jag inte om hon var medveten om vad hon gjorde. Björn o jag var tvungna att ta oss en extra whiskey som nattfösare för att lugna skrattnerverna efter upplevelsen. Ja mycket annat kul såg vi. Det mest härliga var nog när vi la märke till  en elegant äldre kvinna typ 80 år... hon dansade hela kvällen och mest med ömsinta tjugoåriga killar. Jag hade rätt i mina gissningar, det var hennes barnbarn... hon jazzade loss, buggade, och de var bara så underbara mot henne. Den gissning jag inte fick bekräftad är att jag tror att de firade hennes födelsedag. Hon var en av de mest uppmärksammade kvinnorna på dansgolvet. En upplevelse att bli glad av.

Ja, nu kom jag ifrån ämnet, det handlar ju egentligen om hundar... men näe... det är ju aldrig bara hundarna... det är ju allt runt omkring också... och denna resa var en sådan runtomkring resa :-)

Mörkt och ruggigt var det på Åland, vi blev upplockade av husse Yngve, en kort resa hem till Ragnar... Tänk om han glömt oss :-( Men det tvivlet var snabbt undanstökat, han blev så glad när vi kom, och kunde inte nog pussa på oss, och inte heller kunde han låta bli att nästan boa in sig i vår bag som jag brukar ha med mig när jag gör mina hundresor.
Ragnar vår lill-kille i filmkullen hade verkligen växt till sig, en tyngd i kroppen och inte alls lika liten som han var i valplådan (självklart inte, men vad jag menar är att han växt i kapp en del :-)

Det bästa var att han bara var så mysig att umgås med, och rolig. Han visade prov på hur rävar gör när de söker sork i marken, det visste inte jag. Ragnar har nämligen en koja i köket, med en fäll med svarta tassar på. Och bland det första han gjorde när han kom hem åtta veckor gammal var att fara på fällen och intensivt stöta nosen på "tassfläckarna"  Det förklarade en jägare för Patricia och Yngve att det var vad rävarna gjorde när de leta sork. Ragnar visade oss detta gladeligen, flera gånger. Det var jättekul att se, för han jobbade verkligen.
Numera har en fäll ovan på fällen... för han måste ju ha ledigt mellan varven :-)

För min del är de här mötena som verkligen förgyller slitet med den hobby jag har valt. Värmen i mötena med valparna. Det är jobbigt mellan varven, det finns motgångar (som i det mesta) men när jag möter en fyrbent rackare som riktar sin totala uppmärksamhet mot mig och jag  kan tänka att för ett tag sen var du en blöt liten råtta som fick plats i min hand, då känner jag glädje... sen vet jag att hundens vardagliga kärlek finns i dens nuvarande familj... men jag får i varje fall ett litet hörn. Då suddas alla kisspölar och svampiga tidningar
ut :-) Nu har jag inte haft så många kullar ännu, men jag har svårt att tro att just de mötena inte ska fortsätta att ge mig den glädjen.

Hemresan då. Jo, det var nära att det inte blev en hemresa :-) Alltid lär man sig något nytt:-) Och i det här fallet var det att det som gäller på den svenska sidan inte alltid gäller på den andra sidan, för i bokningspapprerna stod det att de stängde på påstigning 10 minuter innan avgång.... men på Åland var det betydligt tidigare... så samtidigt som vi går över den sista spången så snörar de av den, jag fick till och med gå tillbaks och dra i Björn som förmanade barnen per telefon ( ja ni vet att gå och prata är att gör två saker samtidigt...) Men vi kom med, dök ner i hytten, fick en lugn stund innan nattugglorna vaknade... sen var det lika livat som det varit på natten. In med Mp3-spelaren i örat, fram med en god bok och vips var vi hemma igen.

Ragnar