Ike var inbjuden... det har ju gått rätt bra för honom, han har visserligen inte hunnit med att ställas med så mycket som junior.... och unghund blir han först om typ ca 10 dagar. Men när han har ställts så har det gått bra... riktigt bra speciellt på Stora Stockholm, med cert och en nordisk juniorivvnnartitel.

En av Ike´s största fördelar är hans rörelser... och han behöve space för att komma till sin rätt. Så det var nervöst, för detta mästerskap utspelar sig på en liten scen. Man lottas in mot vilken annan terrier man ska möta, och så går vinnaren vidare och möter en annan vinnar så blir det semifinal och sen final. Åskådarna tippar och satsar nån peng och någon blir lycklig vinnare av potten.

Så många fina hundar... alla som deltar har ju vunnit en del i sina rasringar. Jag hade inga förhoppningar, var bara glad att vi fick vara med.  Först mötte vi en parson, en liten rackare som gärna ville ha en "diskussion" med Ike... Ike brukar inte vara sen att nappa om någon inbjuder till ett "samtal" men han tog det ändå rätt lungt... ja. ja lite lät det väl... men jag har hört värre. Och Ike blev ju lite triggad och spände upp sig... fördel Ike :-)

Sen mötte vi en Bullterrier... och jag vet att Tina C har fina Bullar... så jag trodde allt att Ike och jag hade gjort vårt... men icke... det var Tina som fick blomman som man får om man "förlorar". Oj, det innebar att vi var i final... Ike och jag... En liten ärtig Welshtik skulle vi möta... en liten ärta som jag redan hade hört flera kommentarer om att " den Du... osv... vad hade Ike och jag att hämta hem där... nada... trodde jag... men tji fick jag. När Bengt Nilsson hade funderat färdigt (men det visste inte jag då att han hade gjort) så gick han fram till mig och bad om min hand... jag trodde att han skulle ta min halvtuggade mamma scan köttbulle... eller nåt... kanske han tyckte att jag matade Ike för mycket, eller så var han hungrig själv... tankarna virrade i hjärnkontoret... men nej han ville ha min hand för att kunna lyfta upp min arm i en segergest.... Herre Jesus vad glad jag blev, min lille plutt bland alla dessa fina hundar... och så vinner vi, och får en jättefin blombukett...( nu måste jag städa så att blommorna syns i röran där hemma :-)

Efter det var det dags för de vuxna hundarna. det var nära att en wheaten (Norton, Cameron Hunnicut)  kammade hem det hela där med, men i finalen blev det fördel till en alert Australiensk Terrier.  Men totalt sett så gjorde wheaten bra ifrån sig  den här kvällen.

Tyvärr så glömde vi kameran hemma, så det finns inga bilder, men troligen kan jag komplettera med bilder i ett senare skede.

Tack Heléne Hulthén för bilderna.

Nästa äventyr blir antagligen årsmötet för SWTK. Men det är bara för tvåbenta... Sen får vi invänta 1 mars, då är det Terrierklubbsutställning. Då aka Ambush vara på plats... med  några goa söta valpar... och de kommer att vara lika goa och söta vad domaren än tycker om dem.