januari

Hur ska jag nu beskriva detta äventyr. Hm... en äventyrsbana med många och roliga utmaningar. Visst en tävling... och varför ställa upp i en tävling när vi bara har hundar som egentligen inte kan någonting... eftersom vi inte håller på aktivt med lydnad, agility eller spår... bara pysslar med sådant som lite kul aktivitet emellanåt. Och ja, det är sant, vi tränar inte sitt med våra hundar... de lär sig att stå stilla, och det var ju ett fenomen som straffade sig under dagen... men ändå löste sig, eftersom våra hundar är rätt snabbtänkta och lättlärda (på gott och ont :-) Poängsättningen var fantastisk, den var anpassad att du egentligen kunde få poäng även om du inte kunde någonting... men då gällde en sak, och det var genomgående... att du skulle känna din hund... och där tog vi poäng, både Björn och jag. Kul, spännande, jobbigt, svettigt, överraskande (ibland) blött, tunga ben, och många goa skratt. Fem wheaten av 70 anmälda ekipage i olika raser var på plats, efter halvlek sammanstrålade vi och gjorde sällskap... ja ni vet hur det är... man liksom bara dras till varandra :-)
Sandra som lurat oss in i detta äventyr tog emot oss vid starten
Första station: Att inte kliva av mattan, samtidigt som föraren kastar en boll för att välta träpinnar (typ kubb). Enklast är ju då om man har kommandot "sitt" och det hade ju då inte vi... och trodde att loppet var kört... men inte då... både Lili och Ike stod så snällt kvar på den lilla mattan. Bäde Björn o jag var imponerade av våra vildhjärnor.
En skottkärra fylld med bollar, Ike i koppel kopplat till skott kärran, och distraherande godisskålar längs vägen... skulle det gå... YES.. vi fixade det!
En tunnel av annat slag... Lili hade inga problem med det	Ike tog samma väg som sin matte... varför krångla till livet... var hans kommentar :-) (shit... nu tog Björn o Lili in på oss, räknat i poäng...)
Gibson i full fart med matte i släptåg i hinderbanan	Föraren viskar i Lexus öra "snälla rara sitt... man får poäng då... Lexus viskar tillbaka... vaddå!!! Jag har lärt mig att stå, och då gör jag det...
Gibson fattar nada under "apporteringsuppgiften"	Matte kämpar med hela kroppen... Gibson snusar runt i lugnan ro, och har en trevlig stund
Ett antal wheaten på rad...	Lili följer målmedveten stigen
Wheatengänget	Lexus får välja vilket godis som är godast, tre skålar med olika val... Lexus håller oss på spänning länge... nosar bara runt omkring... tar sen överraskande korven och ekipaget förlorar poäng... för det gällde att gissa vilken skål som hunden skulle välja :-)
Lili = köttbullar = såklart	Ike = klockrent = köttbullar = poäng :-)
Roligast och jobbigast... hämta bollar i en låda ute i vattnet... och det var springa som gällde... och att få hunden med sig... tungt... vått... och kul	Totalt utmattad efter badet... alltså jag..Ike hade ork kvar... men han hade å andra sidan inga tunga stövlar på tassarna....
Gibson vill inte riktig förstå vad matte vill...	Lexus vill förstå... för han kan stå... oavsett var när hur :-)
Ike o jag kämpar på... och vi fick maxpoäng... trots mitt fotarbete...	Ike pustar ut
Björn kör intensivkurs med Lili i att lära sig sitt... ett krav för att få starta på stationen	Och hon satt :-)
Loke o Gibson är publik
Balansplatta, inte min grej...
Loke o Annika bara så jättebalanserade	Visst, de fick snurr på det så småningom... men man kan ju undra vem som har stöd av vem :-)
Hade Ike fått fixa det själv utan mig, så hade han gjort det... när det gäller balans så är jag inget att ha :-) För det gällde att komma upp på brädan (bägge två) och få den i balans, och hålla den en viss tid... och inte en chans för oss.... det slutade med att jag satt ner och publiken var dubbelvikt av fniss... Shit happens :-)
Så äntligen i mål (efter fem timmar i skogen och i ständig rörelse så var det "äntligen") och där stod Sandra och tog emot oss för andra gången idag. Och glad talade hon om för Ike (inte mig) att han vunnit på sitt startnummer och fick välja pris... inte jag... för jag vinner aldrig... Tydligen är det mina barn och hundar som har tur på lotteri... men vad gör det... för det är ju nästan lika med jag.. :-)
Underbart trötta kom vi hem efter en lång och härlig dag på Härjarö. Så kul, och faktiskt lärorikt... för det var inte alla gånger vi hade rätt på hur våra hundar skulle reagera... de var lite tuffare än vad vi trodde... men det vi hade absolut rätt på, utan tvekan... var valet av kött bullar och apporteringen.... på apporteringen fick man gissa hur många saker ens hund skulle ta, och gisade man rätt... så var det gjutet 5 poäng...och sen fick man poäng för varje enskild sak som hunden plockade.... Där gissade vi inte ens... vi visste.... både Ike o Lili "nollade" och vi fick poäng... och Lili är numera innehavare av ett rekord, hon gick inte ens över markeringen...Men hon är precis lika glad för det :-) En härlig dag som kommer att sitta i länge, både i minnet och i våra ömma kroppar... :-)