Vilket uttryck!...härligt...  Kaiser...blev Bir

Två dagar, ingen övernattning, utan åka fram och tillbaka. Vilket var bra den här gången av flera skäl. Ett skäl var att dag ett hade vi glömt att ladda kameran, alltså ,inga kort.  eller ja, vi valde att bara ta kort på hundarna i ringen, inga mingelkort överhuvudtaget. Och inte ens den besparingen räckte, för det blev inga Bir o Bimkort, eller foton från finalen... Och Tina som brukar fota hade glömt sin kamera . Den missen kunde då åtgärdas till dag två. Oftast alltid en mening med det som sker.  (dag två hade vi tre kameror som fungerade mer än väl, men som inte alltid användes när snapshoten skulle tas... säger bara tromb... var var vi, fotografer...)

Dag ett

Första dagen var Terrierklubbens utställning. Det var ingen bra dag för oss. Det var rätt kyligt och en del regn, och inga bra resultat för hundarna, och dessutom tidvis väldigt rörigt och oklart inne i ringen. Men trevligt hade vi i goda vänners lag.

Inte nog att det inte gick bra, vi hade ingen bra start. Motvalls med klockan och tunga ögonlock när klockan ringde, så har nöden ingen lag...finfixet får ske i bilen, vem som körde... det berättar vi inte...

Vet inte hur många köttbullar som gick åt, men kolla Doglas tunga...

En fascinerande upplevelse var (jag var ju i Avesta förra året också) att ibland sker ingen utveckling. Nu pratar jag inte hund... utan toaletter. I Byggnaden där toaletterna fanns, så var min upplevelse förra året, en extremt lång kö... men det finns ett par toaletter till vid sidan av. Kanonbra... men problemet var att den ena toaletten gick inte att låsa och den andra var sänkt i ett totalmörker. Och snacka om att hålla på traditioner... för det var exakt samma fenomen detta året. Men har man sina behov så kan de lösas genom en tändare, eller en bra kompis som passar dörren. Och jag behöver väl inte säga att kön var obefintlig till dessa nödstationer... :-)
(Dag två i Avesta så var lampan bytt...attans, för det betyder kö :-(

Sheena var med den här dagen för att komma på vad som krävs av henne, så att hon kunde landa till dag två. Och mycket riktigt domaren tyckte inte alls om henne.  Det enda som var rätt var att hon hade fyra ben och en svans... typ...

Doglas var med som en liten uppvärmning inför världsutställningen. Han vann sin klass... ganska uppenbart... han var ensam... Sen kom han inte längre i bästa hane blev han utsuddad. Min lilla tröst är att det var den rörigaste Bästa Hane klass som jag varit med om. Inte nåt stämde... Tills slut så placerade domaren 4 hanar... då grep jag efter det sista halmstrået och tjoade att det ska vara 5 placeringar... men inte ens det hjälpte... den placeringen gick till en annan hane...säkert rättvist...men jag ville ju ha den.... För det är klart, vill man inte någonting så tävlar man inte.

Dagens highlight! Går inte att förknippa med mina egna hundar, men väl goda vänners godbitar och hela wheatenrasen i sig.  I Bisfinalerna så regnade det inte bara från himmelen, utan även av wheaten placeringar...

Bis valp reserv = wheaten

Bis veteran  tvåa = wheaten

Bis uppfödargrupp  tvåa =  wheaten

Och det bästa av allt

Bis ETTA = wheaten = Miisa, Seamrog She's Got The Look, och det har hon verkligen.

Miisa

Det bästa av allt ( nej för det var Bis-1 placeringen) var att precis till själva Bis-finalen gjorde solen entré, och värmde frysna själar och torkade våra tält, så att allt inte var dyngblöt när vi kom hem.
MEn jag måste erkänna att ett bra tag i bilen hade jag värmen på full speed för att tina upp.

Dag två

Doglas akterseglad... frick inte följa med

Samma utställningsarena, men en helt annan ring. Mera offside på en idrottsarena har jag aldrig befunnit mig, men det var jag glad för när dagen närmade sig sitt slut. Det innebar också att det inte var så trångt runt ringen, för en gångs skull.

Mitt humör var inte på topp. Mitt fel läkta nyckelben fick sig en stöt. Hålla vår trasiga bagage lucka med en frisk hand ( som verkar omöjlig att laga) brukar inte vara några problem med en hand. Men jag slant och knyckte till, och aj vad ont det gjorde., värktabletterna kom fram och ny tid hos läkaren är inbokad...

Sen vart det stressigt, för jag kunde inte göra någonting, och det är frustrerande att vara beroende av andra hela tiden. Men som vanligt så löser sig det mesta av att  räddande änglar finns. 1000 kramar Lena och Tina för att ni finns.
Sheena blev Bir valp i oslagbar konkurrens, den var lika med noll :-) Men hon fick sitt hp och blev faktiskt uttagen till semifinal i stora ringen.

Björn o Sheena i semifinal i stora ringen

Sandra har full koll på läget

ke blev tvåa i unghundsklassen med hp och en jättefin kritik, som avslutades med att han behövde mer ringträning. Jag har ju facit, och vet att ringträning är något han fått med modersmjölken. Men Det var Björn som visade, och Ike är inte lätt att få fram, det krävs en hel del, och det krävs en hel del av handlern, och Björn ligger i startgroparna för sin handlerkarriär nu när han plötsligt fått rycka in som vikarie för mig. Och hade han inte gjort det, då hade vi inte varit där :-)

 I championklassen så hade jag (vi=delägd med Buckwheat och Conor's) Kaiser. Han vann otippat klassen ( han var ensam) men sen kom k´niven på strupen i bästa hane, där var de några stycken. Men Kaiser och Tina som visade honom klarade det galant ända till BIR.

I unghundsklassen för tikar var Thea med, min fodertik Ambush I Knew I Loved You, Ike's syster. Andra gången hon ställdes officiellt. En unghundsklass med enlgit min mening kvailté. 9 stycken tikar, varav alla utom en ägda av uppfödare, samtliga placerade fick hp utom första placeringen som fick CK. Thea kom på andra plats...stolt var jag!

Det innebar väntan inför Bis-finalerna. Sheena och Kaiser skulle ju vara med.

Vår vana trogen hade vi knyttis, denna gång så grillade vi korv. Jättemysigt, eld i den formen har  ju en viss förmåga att forma en ring runt sig. Och mycekt riktigt det blev en ring av stolar runt grillen, småprat och skratt.

Sä hände det där som vi inte greppade på en gång. Tromben gjorde enté.

Först trodde jag att det brann, för det blev så grått i riktining mot finalringarna... så såg jag tromben... coh hur partytält coh en massa annat flög ja 100 meter upp i luften sa Björn... Aftonbladet skrev 50 meter.... skit samma.. högt var det. Tydligen blev ingen skadad, otroligt och skönt.

Det var riktigt otäckt, och, vet inte hur jag ska uttrycka mig, men häftigt... att se det, att få se naturkraften...Men jag är så glad att ingen kom till  skada, och jag är jätteglad för att vår ring var placerad lite utanför, det var värt promenaden på morgonen.... för det var skönt att  få vara vid sidan av och att våra hundar slapp upplevelsen. Tyvärr så var kameran undanstoppad, avstängsd ocj linsskyddet på, så det blev ingen bild på tält som flög i luften, men det var en syn med partytält så högt i luften... Men vårt domartält höll fötterna på marken...

 
Domartältet

t

Resultaten från utställning hittar du som vanligt på Kennel Seamrog's resultatsida