Förra året var första gången jag var i Helsingfors och ställde ut. Det var så trevligt så vi sa att det skulle bli en tradition. Förra året var det Björn o jag tillsammans med Tina och Thomas som åkte. 50% av oss håller tydligen på traditionerna... Ja, det finns lite olika skäl och oöverstigliga hinder för att Björn o Thomas skulle kunna vara med i år. Men Tina och jag åkte, och bytte ut våra karlar mot Lena Carlsson och Sandra Träff. Och vi hade trevligt tillsammans vi med.

Fyra hundar, varsin, skulle vi ha med oss, så hade vi sagt från början. Det som stämde i slutänden var att vi hade fyra wheaten med oss och en jämthund, Akira. Lena hade fått ett extra uppdrag och skulle ställa Akira på söndagen, och inte trängas med oss i hytten på hemresan.  De wheaten vi hade med oss var Kaiser ( Wheaten My Love Learning ABC), Danny (Goforit Danny De Vito), Tea (Seamrog Sealed, Signed, Delivered) och Leeza ( Seamrog Ooh I Like It)

Alltså två öppen klassare och två juniorer ( och så Akira, inte att förglömma, men hennes resultat är inte känt i skrivande stund)

Som det numera brukar vara så blev det hundbyten både här o där innan resan gick av stapeln. Det är ett pussel innan allt är på plats, bara att vänja sig. Kaiser kom hem till oss mitt på dan på fredagen, På eftermiddagen när Tina o Lena kom, så lämnade Lena Bundis och Linus hemma hos oss. En liten födelsedagspresent till Björn att få se efter ytterligare två hundar under
helgen:-)

Bilen var "inredd" för fyra hundar... Akira hade jag nämligen ingen aning om... men det gick bra ändå. Logistiken gick i lås, Tina kopplade in sin GPS-tant (snyft... jag saknar min) och vi styrde kosan mot Värtahamnen och Silja Line.

Under hela helgen har det varit en kamp mot tiden... ingenting har gått riktigt i lås ( pratar om själva resan alltså, inte utställningen) Men vi hann med båten med god marginal, fick stå i kö o vänta en bra stund. Väl ombord så fick vi närkontakt med bilen framför oss... tyckte i varje fall den som stod framför oss, men vi är inte lika överens om det. Men tight om plats, det var det.

Inne i hytten var det trångt, klaustrofobiskt trångt. 5 hundar och fyra personer, och burar och packning. Det var bara att ge sig iväg ut och utforska båten, ett nytillskott i Silja Lines flotta. Och flott var båten, lite så där extra stylad. Men hytten var trång hur mycket extra vagans det än var på själva båten. Men å andra sidan så är kanske inte hytterna designade för den typen av resesällskap som vi är :-) Vi åt lite, shoppade lite. Sandra o Lena drogs till vågrätt läge, Tina o jag tog ett extra varv runt båten. Vi hamnade på dansgolvet... i varje fall en liten stund. Det var ett gäng herrar från nån stans  norrut i landet som var laddade för dans... och dryck... och de hade triggat upp varandra till att de skulle dansa hela natten lång... Kanske att vi satt strategiskt till... vet inte... men det blev för mycket av detta enträgna herr(gubb)gäng... så vi drog oss snabbt tillbaks och trängde in oss i hytten. Och jag kan konstatera att en jämthund tar större plats i sängen än vad en wheaten gör :-)

Vi skulle upp tidigt. Bara för att få en mjukstart och inte stressa och kunna pussla in hundar o burar och oss och packning i bilen i godan ro. En miss gjorde vi... en STOR miss... vi ställde in våra alarm på mobilerna...min skulle plinga till kl 0500, och jag skulle vara först ut... Det var jag med.... men inne i det lilla utrymmet i duschen så märker jag att det rörs om ordentligt utanför... jag sticker ut en sömndrucken nuna och ser ut som ett frågetecken. Får förklarat för mig på tre olika sätt av tre högstressade damer... tiden... klockan... fel... nu... måste till bilen... osv... Vi var nästan inte ens uppstigna och skulle vara vid bilen om 30 minuter... Hur det gick till, det vet jag inte,  men vi hann. Det enda tecken som utåt sett kunde märkas att vi hade en akut situtation var nog Tinas våta kalufs inlindad i en handduksturban på väg genom korridorerna ner till bilen. Hungriga och kaffesugna körde vi av i Åbo, tjatade lite med GPS-tanten och kom på rätt spår. Fortfarande hungriga och kaffesugna kom vi fram till utställningshallarna. Inte tillräckligt tidigt för att få en plats vid ringside, men väl i tid för att hinna med att både fixa till oss själva, hundarna och få lite macka o kaffe i oss.

Lena o Danny laddar

Danny fick i juniorklassen se sig slagen av bl a Curt, som bor på Åland, men är dock svenskfödd, Whilizias Curt Cobain fick titeln Finsk juniorvinnare-08.

Unghunds klassen vanns av Shaggy, Seamrog Shy Guy, Doglas resesällskap när han for till Ryssland i somras.

Jag bad Shaggy hälsa Dogge, sen att de bor 100 mil ifrån varandra...
... men det är ju ändå samma land.
Hoppas att jag träffar dem bägge i Moskva nästa år.

Sen var det dags för Kaiser och mig att gå in i ringen. Tre anmälningar till den öppna klassen, men vi var bara två som var på plats. Kaiser vann sin klass, puh, så långt hade vi inte gjort bort oss i alla fall. Jag hade återigen min röda kavaj på mig, vågade det denna gången, för visst fanns det ett skäl till att jag anmält Kaiser, vi ville ju gärna att han skulle ta certet och bli finsk champion. Och vill man nå sitt mål, måste man ju vara lite segerviss, i varje fall innan man är överbevisad.

Nerverna kittlade allt lite i magtrakten när det blev dags för bästa hane. Men det gick vägen . Kaiser tog certet, blev champion, fick en finsk vinnartitel och blev kvaliciferad till Cruft's. Yeah!!! Härligt!.

Röda kläder/detaljer syns i ringen, speciellt om modet
 som det verkade vara i Helsingfors. att det  förespråkar brunt och grått.

Dags för tikarna. Leeza, den lilla vildhjärnan i vårt sällskap, gjorde sitt jobb så enormt bra att hon faktiskt numera kan stoltsera med titeln Finsk juniorvinnare -08.

Puss, vad du är bra :-)

Så är det bara en hund kvar i vårat gäng som ska in ringen. Det hade ju gått bra så här långt för våra hundar i gänget, skulle vi vågas hoppa på ett resultat till? Bara till att hålla tummarna när Tina med Tea går in ringen. Och, jovisst det gick vägen, i varje fall så pass att Tea numera kan titulera sig som Finsk champion.

Leeza och Curt
Finska juniorvinnare
(Kolla in de röda detaljerna :-)

En finsk juniorvinnare, två champions, och en finsk vinnare, och ett BIM. Det var vad vi kunde stoppa in bilen, inte illa på fyra hundar...:-)

Wheatstone Nadine och Wheaten My Love Learning ABC
(Kolla in de röda detaljerna:-)

Det var ett glatt gäng som packade ihop burar och kånkade allt till bilen. Vi lämnade av Lena och jämthunden vid ett hotell i närheten. Med andan i halsen försökte vi ta oss till rätt hamn och rätt båt. Vi konstaterade att i Helsingfors finns inget annat än rödljus och bara rödljus, vart vi än kom. Men vi slapp stå i kö och vänta på att köra ombord, det var bara att glida på, och den här gången var det justa killar som vinkade fram oss vart vi skulle stå, avstånden till bilarna runt omkring oss var klart behagliga. Vi packade ur oss ur bilen, och packade in oss i hytten. Och vad gott om plats det blev när vi var en hund och en person kort. Rena lyxkuppen blev det.

Inte bara röda detaljer på resan, utan även rosa, kolla in Tinas matchande necessär...

Vi slog på stort och mumsade i oss en jättebuffé... det ingår i traditionen :-) Vi sov gott och lugnade... båten skulle inte komma in förrän 0930... och då skulle ingen morgonstress vara ivägen. Vi hann äta frukost i godan ro innan vi åkte ut till Jakan, möblerade om i bilarna, bytte hundar, sa hej då till varandra och i samma veva så undrade vi hur Lena hade det på utställningen, om hon inte saknade oss lite grann i varje fall.

En nybliven finsk champion på väg hem

Foton tagna av Sandra Träff o Lotta Westrup

Resultaten från utställning hittar du som vanligt på Kennel Seamrog's resultatsida