Trettonhelgen firas återigen i Göteborg. Många mil i  snöblask blev det. Jag hade med mig två stycken väl nybadade hundar (Ike o Doglas) men logistiken hade inte fungerat och de var absolut inte välklippta inför utställningen. Så stressfaktorn var hög redan innan avfärd. I sällskapet befann sig även en Lechia's tik Kenzie (ägd av Yvonne Hägg). Logistiken eller andra omständigheter hade falerat även där, men finns det hjärterum så finns det stjärterum, så Kenzie fick åka helt "föräldralös" med i min bil. Agneta o Julia (Kennel Conor's) hade även de bokat plats tillsammans med Aleera och Love, så nog hade vi full last ner till västkusten. Snömodd, snömodd och återigen snömodd omfamnade oss längs med vägen. Men vi tog oss fram med gemensamma krafter och på slutet även med assisstans av min nyinköpta GPS. "tanten" ledsagade oss mot vårt mål, vi litade på henne på slutet, trots att vi hade en förtroende kris runt Ulricehamn... det går inte att göra en u-sväng genom ett staket... hur mycket man än tjatar... ursäkta " GPS-tanten" men vi hade rätt... :-)

Vi kom i alla fall fram... lastade in fem hundar på rummet och oss tre tvåbenta... vi fick plats. VI lade oss tidigt för det skulle bli en tidig morgon... och  vi visste ju inte om vi kunde lita på tanten i GPS:en... och vi hade ju lovat Carina med Cherry som bodde på samma ställe att det skulle få följa våra spår mot mässhallarna där utställningen skulle gå av stapeln... och det är ju ett ansvar, när andra litar på en... vilket ledde till ett smärre morgonbråk mellan mig och GPS-tanten... hon var för morgontrött.... såsig... seg... slö.... ville inte vakna... men med ett extra stopp och hot om att få gå (kastas) ur bilen så vaknade tanten till liv och lotsade oss hela vägen in i parkeringshuset....nästan så att "tanten" även betalade parkeringsavgiften...men bara nästan...

Så var det dags för klippning och finslipning in i det sista...
Julia spanar in ringen... Aleera spanar in Julia		Kenzie gås igenom av både domare och domarelev
Inte så många wheaten anmälda, men trångt var det i alla fall		Mycket folk...int
Resultatet då? (Doglas ställdes inte första dagen) Ike vann sin klass med en enorm kritik... fick Ck, och sen var det över... inte mer än rätt, han är ju faktiskt inte så gammal ännu... Och min största vinst var att han skötte sig om än bättre än tidigare... inga större problem att ta i honom.... bara jag är där, han är ju en "mammas pojke"Träning och åter träning... är det något som känns igen... och Anders B du var ju där och "tafsa" lite på honom innan start.. och det hjälper att någon utanför familjen= flocken är där och klämmer. Det är ju inte det att han är feg eller rädd... Ike har bara bestämt sig för att det är matte (Ike's största kärlek) som får ta i honom... The one and only... men som sagt han börjar släppa till och inse att det finns andra "godbitar" än bara matte. Kenzie (Lechia's Secret Garden) som var med på resan och som jag visade fick en tvaa... för bra i fronten kontra bakstället... eller så var hon för osäker med mig som aldrig tagit i henne förut, det ger sig hon är ung och har framtiden för sig. Love och  Aleera och Cherry gick det snäppet bättre för och  de ficj i alla fall sina placeringar i sina klasser. När utställningen var över så bar det av till det vi först hade bestämt vandrarhemmet i Torrekulla... men sen tog tidsbristen över hand och vi försökte vända kosan mot centralen i Göteborg... för Júlia skulle hem till sina flyttkartonger. Men vi hade inte planerat detta på ett tidigt stadium med "GPS-tanten" och en förtroendekris var på nytt ett faktum... hon ville inte som vi ville... eller så fattade inte vi vad centralen hette på "GPS_Språk". Det slutade med att jag fick rusa in på en bensinmack och den som var i tjänst där trodde nog inte att jag var riktigt klok (nog så sant:-) för jag sprang in och viftade med GPS:en i handen och bad om en vägbeskrivning till Centralen... Jag fick en riktning... dock var jag inte mottaglig för mer... och till sist kom "tanten" igång och vi hann innan tåget gick, marginaeln var ca en minut.... Det var mörkt och ensligt när vi kom tillbaks till vandrarhemmet.

Torrekulla "By Night"

Visst är detta en bra start på en tillkommande sallad? Ingredienser till knyttiset på utställningen... dock drack vi upp vinet under tiden vi hackade grönsaker.
Mingel vid ringside	Mingel inne i ringen

Amanda lockar på Logans svans	Amanda tar till svansgreppet....
Andra tar till skamgreppet...
Ike får en alldeles ny stålbur... är man en cool kille så visar man att tyg och nät inte håller en wheaten på plats...	En glad fotograf
massor av folk var vi	Inger i rosa... igen... :-) (rosa är  alltså Ingers favoritfärg)
Dogge Doggelito... ja... Doglas Windisle Gravello, ställde jag den här dagen. Som vanligt bara för att han älskar det... kan låta dumt... men det är inte bar minutrarna i ringen som Dogge gillar... det är hela proceduren  från badet och kamníngen till att vi åker osv... Och ni kan tro vilken chock han fick att han inte fick visa upp sig under fredagem, utan först på lördagen, och då var han nästan oregerlig av lycka. Han kom femma av sex championhanar... jag var troligen mer nöjd än Dogge själv... :-)
Mira i bästa tikklass...uj vad det är nervidgt när man får en hund att ta in i en klass... och man inte ens sagt "hej" till hunden tidigare... inte vet hur hunden går eller ställer sig... och det kunde npg ha gått sämre, eller?
För de som var inblandade i den uppfödargrupp som vann i rasen och skullle in i stora ringen, vet att svarta strumpor hade en viss avgörande betydelse... ja, inte för gruppen placering (bis-2) men dock självkänslan, eller hur, Amanda....? Ps... vems ben det är på bilden förtäljer inte historien :-)
Ett inslag på de här stora utställningarna är rasparader, där de alla olika raser får visa upp sig (helt utan tävlan) och en påläst komentator som låter som ett helt uppslagsverk kommentarer ras efter ras... imponerande hur det går att hålla allt detta i huvvudet. Ike o jag var med bägge dagarna.... en liten träning för Ike att bete sig som "folk", och det gjorde han... jo, lite litade jag på honom, annars hade jag inte vågat låta honom gå in och representera hela vår ras. Men under söndagen fick jag mig ett gott skratt.... visst kan en del wheaten se mer eller mer friserade ut... allt efter ålder och päls.... men att mmentatorn fick för sig att en av de som var med var en helt "naturell" wheaten...det fick mig att undra om han någonsin sett en "naturell" wheaten... Jag och några till fick oss ett gott skratt ... och här kommer bilden på den som fick stoltsera med att vara helt naturell...???? Nu säger jag  enligt min alldeles egna mening... men är detta "naturellt" =helt oklippt så är det helt okej för mig :-)
När vi satte oss i bilen för att åka tillbaks tills vandrarhemmet, upptäckte Agneta en P-bot på rutan, jag var inte sen att slita upp mobilen... för att ringa... för betalt det hade vi "kvitto" på---	Så visade det sig att det var nåt helt annat.. dammsugar påsar... med hundtugg....
Då kände jag att min trötthet tog överhand och att jag gav upp... det blev för mycket.., men för mycket ledet ofta till ett riktigt gott skratt....
Den här synen mötte oss på morgonkvisten när vi gick ut med hundarna , inte kan man bli annat än på gott humör, även om man vet att det är många mil hem. Och den här vyn är ju inte sämre

Torrekulla vandrarhem... härliga rastmöjligheter.... vänligt bemötande... inklusive hundarna... en god frukost..... och sköna soffor att somna i och missa slutet på TV4:as lördagsfilm.  Inte för långt till mässan... ja vi kommer i alla fall tillbaks. för hundarna triivdes, och då underlättas "utställarlivet"

Ja nu händer det inte så mycket inom utställningsområdet på ett tag... men likväl händer det en del på hemmaplan... jag börjar ett nytt jobb, som kommer att kräva en del energi, så det passar bra att det är lågsäsong. Nästa äventyr blir Åbo. Då tar jag med mig både Doglas och Kaiser. Ressällskapet i övrigt (men det trevligaste) är Tina Uneholt som åker med två tikar, så jämna par utöver vi tvåbenta :-) Hur det går? Det vet man aldrig... varför kan inte utställningarna  vara som det jag brukar ha till kjolen..."Stay Ups"...?

Resultaten från utställning hittar du som vanligt på Kennel Seamrog's resultatsida