Egentligen var det inte meningen att jag skulle åka
någonstans... och när det blev bestämt att jag skulle till Ronneby, så hade
anmälningstiden för Askersund redan gått ut. Och inte hade jag någon bil att
tillgå heller... den som fungerar behöver Björn de andra två är ju i
den statusen som den är, ja Mercan är ju ialla fal på hemmaplan, forden har
vi (se tidigare reportage) sagt hejdå till. Väl i Emmaboda så fick vi en god och välkomponerad middag (oavsett vad kocken säger...) Ösregn och nyklippt hund, mätta o glada fortsatte vi mot tältuppsättningen i Ronneby. Vi möttes av Fibrac's gänget, fick upp tälten och sen började hotelljakten. Inte så att det inte var bokat... utan att nya påfund i gatuplaneringen som nya rondeller och andra konstigeheter störde resan till Karlskrona... och i slutänden så var vi inte rätt, men jätterätt ändå, för hotellet hade två ingångar... :-) Hungriga var vi, och det kan vi säga att Karlskrona är ingen stad för nattugglor... vi var inte sena... typ 22.20 Vi var hungriga och lost... en ung, mycket ung Karlskrona bo lotsade ett hungrigt medelålders gäng till den enda öppan pizzeria i hela Karlskrona... och vi kom fram en minut innan stängningsdags... luften gick ur oss, och vi såg angtagligen panikslagna ut... så vi fick beställa var sin pizza för avhämtning, och varsin öl för att fördriva tiden under tillagningen... hungern, törsten och humöret var räddat... Tack vare sen kväll slapp vi tidig morgon. Men ändå var vi tidigare än hotellfrukosten serverades. Men en liten blick på morgonens Tv-program hanns med... och en liten tår fälldes på morgonkvisten... "Anne Franks dagbok, slutscenen innan 0700 på morgonen, det är magstarkt för känsliga "tanter"
Hur gick det då? Domaren delade ut treor hej vilt visserligen känner jag inte till domarens kommentarer i kritikerna mer än för min egen hund och de jag visade eller jag de känner. Men jag tycker nog att det var onödigt många treor, som faktiskt inte är så vanligt inom vår ras... och om jag uppfattat det rätt så var det en pälsfråga´i de flesta fall. Och med facit i hand... efter hela helgen... från att gå från en en trea ena dagen...ochtill ett cert andra dagen... hänger det ihop? Var finns logiken? Ike är ju tunnpälsad... och det bidrog till hans placering som jag självklart är glad för, fyra i Bästa Hane. Lite fler poäng så att han fortfarande finns kvar på årets utställnings wheatenlistan... och det är kul så länge han hänger kvar där.
Eftersom vår tidiga avfärd från hotellet självklart påverkade frukostrutinen, som i och med detta blev lika med noll, så är jag bara så glad för Pontus och Lenas omsorg, macka o kaffe... en viktig ingrediens för en bra start på dagen, oavsett om det är hundsport eller golf som är på tal... eller hur Pontus... ?
Och är det nu så att Thomas Uneholt, den andra hälften av Kennel Seamrog tror sig där han befinner sig just nu i Kosovom tror sig vara oumbärglig... så har han fel.
Fast med tanke på hur dagen startade i Askerund så är du nog lite saknad ändå...
Jag ställde inget själv i Askersund, det var bara som ett känt uttryck säger att "Målet är ingenting, det är resan! eller nåt liknande. Inte vet jag om det är sant, men resan var trevlig i alla fall. Resandet flöt på och det kändes rätt gott när himlen öppnade sig efter det att vi packat ihop i Ronneby och satt i bilen
Och när väl de värsta regndropparna hejdat sig så såg vi den... skylten....
Väl på plats i Askersund strandsatta på dyngsur gräsmatta och återigen utan frukost, så visade det sig att "någon" hade tänkt... Suss... 1000 tack för kaffe och macka... och tänk lyckoträffen... alla kunde vi andras ut... det var en baugette... det enda sättet att få tyst på Tina = sant.... Ge Tina en baugette, och hon är tyst i flera minuter...
Duggregn, futkigt emellanåt stressigt, men det sträckte sig aldrig mer än till orogansierat kaos, och de mest löste sig. Faktum var att när bedömingen var klar kom ringsekretarna till tältet och tackade för en trevlig dag, för de hade inte missat vårat glada gäng under dagen.
vi missade något i den allmänna förvirringen, helt plötsligt var domaren bar i ringen och väckte vår uppmärksamhet, vi var inte mer beredda än så här.... = inte ett dugg samlade.... Men ögonaböj hann inte med innan hundarna var uppställda,,,, och det ledde till en andra placering... trots missödet.... vilket domaren skrattade gott åt, och kommer att minnas....
|
||
|
Resultaten från utställning hittar du som vanligt på Kennel Seamrog's resultatsida |