Tvååker 080711

Vi kom till Tvååke på torsdagkväll, hela familjen inklusive alla hundar, just nu Ike, Lili, Sheena och småvalparna Chippen och Love. Jag lovar och resten av familjen instämmer att stugan kändes trång... Ike och Sheena skulle ställas på fredagen. Lördgens utställning hoppade vi över till förmån för systersonen och tilliika gudsonens konfrimation i Malmö. Det stämde ju bra att få ihop hela paketet av aktiviteter när vi ändå var på sydliga breddgrader.
Tre stugor var bebodda av wheatenfolk... och alla goda ting är ju tre...och i gott och trevligt sällskap det var vi. Vi samlade oss = trängde ihop oss i en stuga och pratade och laddade inför morgondagen med misstänkt regnprognos hägrande över oss. Väl inne i egen "kuppe" roade vi oss på olika sätt ett stund till innan läggdags.


Sällskapspel


Internet up to date


buslek

 

Jag då...? Jag roade mig med kameran så klart... Bästa sättet att slippa vara med på bild :-)


Tak över huvudet

Jodå, det vi befarade var sant när vi vaknade på morgonkvisten... ösregn... just när det var dags för morgonrundan för hundarna... sen gick det över till lite lugnare väta, men regnade det gjorde det. Vi kopplade ihop vårt tätl med Inger Forsbergs tält och fick lite mer takyta tack vare det. Vi fyllde mitt lilla tält med hundar och  burar, så att vi tvåbenta skulle kunna ta skydd i Ingers lite större tält... men ni vet ju hur det blir ändå... alla tvåbenta stod utanför och de fyrbenta som skulle bli vackra för stunden härbärgerades på trimborden... självklart under tak :-) Själv tänker man ju inte på att man blir våt, bara hunden håller sig torr... Men vi hade flyt... precis lagom tills dess att utställningen skulle börja så kom solen...och värmen... genast blev allt enklare, av med regnjacka och gummistövlar, på med klänning och sandaler... så kände i alla fall jag mig lite finare... Jodå vi hann få hundarna något så när torra också.


I skydd mot regnet

Sheena gick in i ringen, som vanligt med öronen i alla olika väderstreck (jaja... två öron... fyra väderstreck... men hon lyckas i alla fall :-) Bim valp blev hon i alla fall...det innebär ju att hon fick ett litet hp till trots... och faktum är att det är öronen som är fel på henne, i övrigt så är hon inte så dum... om hon får säga det själv :-)


 

 

Ike skulle in direkt efter Sheena, det var inga juniorhanar med. Tur att Björn visade Sheena, så att det inte blev en alltför stressig uppladdning.

 


Tandvisning

Nerverna kändes av... det var just det... skulle domaren tycka om Ike en gång till... eller skulle hon hitta 1000 fel och skicka ut oss med tvåa... eftersom det gick så bra sist så skulle jag bli besviken... det är ju så... finns förhoppningarna... då ligger besvikelsen nära till hands. Finns inte förhoppningarna, då blir ju allt positivt som händer såna enorma glada överraskningar... Så jag var negativ när jag gick in... trodde inte på kankse möjligt vis en placering i unghundsklassen... Och där trodde jag rätt... vi fick en placering och det som nummer ett... Jag kände mig lugnad... inget totalt fiasko i alla fall... :-) Och det trots att jag efter min skada inte har full styrka i min arm, och då passar ju gärna Ike om man inte får igång honom på en gång. Han passade denna dagen också... de första sekunderna, sen flyter han på... och det är då det är som roligast... när jag känner flytet i kopplet... länken mellan oss.


Ike

Så var det dags för bästa hane... nu var jag lugn igen...placering eller inte... jo visst ville jag ha det. men det viktigaste hade vi ju klarat av ett CK. Certet  jagade jag inte.. Ike har ju redan två, så vi behöver ju inte ett till just nu ( men i december är vi på jakt efter ett till :-) Kanske kunde vi ha sån tur att vi kunde få en placering i Bästa Hane, det är ju alltid kul...
Kennelnamnet Ambush innebär ju att jag oftast står först... och så var det denna gången i klassen... även i Bästa Hane eftersom ingen junior fanns... och sen avslutade vi, Ike o jag med att fortfarande stå först ända till slutet... sista varvet, få springa först i Bästa Hane... hoppas men inte våga tro så länge vi springer runt... inte tordas tro förrän domaren stäcker ut handen för att gratulera till första placeringen och därmed Bästa Hane... Första gången för en Ambush hund som Bästa Hane... när det inte varit valpklass...och Ike är bara unghund... Helt plötsligt var jag nybörjare igen och det tog ett tag innan jag fattade att jag skulle in i Bir o Bim också... Tur att jag fick sysselsätta mig med att visa en Lakkas tik i öppenklassen, så att jag kunde fokusera på något annat. Och Kajsa är så glad och ivrig så att jag var fullt sysselsatt... en härlig tjej att umgås med och att visa.

Så kom tills slut "the moment" Jag skulle få gå in för första gången i Bir o Bim med en egenuppfödd hund. Tiken var Cameron Cosmopolitan... Rosie... så jag trodde inte på något, tror inte att så många andra trodde något heller... inte med tanke på Rosies meritlista :-) Men Herre Jesus... Ike o jag fick rosetten med rött i, Ike blev BIR... en sån otroligt härlig känsla... WOW... hjärtat klappade, händerna skakade... hakan satt nere vid knäna :-) Inte så att jag inte själv tycker att Ike är en bra wheaten... men jag ser honom mest som en odåga, rugguggla, fotvärmare osv..  Och att han är min egen uppfödda hund... Jag har haft framgångar med andra egna inköpta hundar... visat andras hundar och det har gått bra... men nu var det en hund med prefixet Ambush... och det är känslomässigt en stor skillnad. Äh, det går inte att förklara... det är bara "stort" helt enkelt...


Jag gillar att se rött...

I gruppfinalen gick det inte vägen... men det viktigaste för mig var att Ike skulle visa upp sig och vara alert. Det gjorde han... när vi väl var inne si finalringen. under förhandsgranskningen visade han tydligt att han hellre skulle ligga på en soffa och tugga grisöra eller nåt annat gott.  Men när vi gjorde entré i finalringen hade vi fart... även om han han med några passteg...så visade han go och glädje = attityd. Och det var kul bara det.


Ambush Like It Or Not och cameron cosmopolitan


Final... och vi var där...


Men vi var inte långvariga :-)

Men en rosett var jag med om att få i finalringen. Jag fick äran att var med och visa Kennel Lakkas uppfödargrupp. Helt otippat... alla fyra handlers var överens. vi skulle ut och in...det var verkligheten... (men vi skulle tänka rött =första placering) Mental träning eller vad det heter... Det blev inte rött... men väl en orange färg på rosetten - Sen om det berodde på skobyte eller korta kjolar... det vill vi inte prata om... det var hundarna som gjorde väl ifrån sig i den ansenliga mängd uppfödar grupper som var med i finalen. Så roligt det är när wheaten placerar sig i finalerna.

 


Kennel Lakkas

Åter till Himle camping. Självklart blev det skumpa.  I mångfald då Kennel Lakks tog tickcertet. Tänk att skumpa hade vi även förra året... Kaiser tog sitt tredje cert och blev champion, Kristytog sitt första certaiser blev champion ena dagen och Kristy tog sitt första cert andra dagen... Jag behöver väl inte säga att jag gillar Tvååker :-)


Mmm... det ska bli gott


De kämpar med korken


Och ingen vet än idag vart korken tog vägen...


Dags att skålal

Och faktiskt  wheaten hade tre stugor på campingen. Under helgen fick varje stuga sig ett cert tilldelat ... Och nej, tänk inte tanken, just de stugorna är redan bokade inför nästa år:-)


Så var ytterligare en utställning över...

Resultaten från utställning hittar du som vanligt på Kennel Seamrog's resultatsida