Glitter i Julgranen och glitter till Nyår. Mycket glitter är
det så här års. Men faktum är att min ögon har glittrat under hela året, i
varje fall för det mesta. För de har inte kunnat göra annat så roligt som
jag har haft under det år som nu är till ända. För er som känner mig närmare
vet ju också att mina ögon har fått sina törnar under året, av mer fysisk
karaktär. En kraftig horhinneinflammation (hade ju inte tid att gå till
doktorn... det var ju utställning) Ett halvår senare så ramlar jag och får
ett öga rött... som blev lila... som blev svart... ja, inte var det
vackert:-) Bara att ta på solbrillorna och försöka se cool ut. Men annars så
har det varit mest glitter i ögonvrån. Visst finns det stunder som har varit
tunga, men det har ändå oftast mynnat ut i att det har blivit bra ändå. Att
en hel valpkull dog i Hexas mage strax innan valpningen är väl det som jag
bär med mig som en stor sorg. Särskilt som det ledde till att Hexa var
tvungen att kastreras för att minimera risker för följd problem i
livmodern. I samma veva kom vi i kontakt med Rune och Arnold nere i Skåne,
och Hexa fick flytta hem till dem, och har ett härligt liv ute på landet.
Många utställningar har det blivit i år, eller närmare
bestämt, VÄLDIGT många:-) Och har det inte varit utställning så har det
varit någon annan hundaktivitet som nån kurs eller nån wheatenhelg eller nåt
annat trevlig arrangemang.
Det var på den här utställningen som jag gjorde en deal med Tina Uneholt, som skällde på mig för att jag hade jeans på mig i ringen... och jag sa att kjol... det kräver sina kilo... 10 kg till Lilla Stockholm, och jag ska ha kjol... Inte åt jag mycket under det gemensamma knyttiset som vi hade efter utställnngen :-) Sen var det utställningspaus ett tag... trodde jag... visst ja... valputställning i Nyköping. Hela Ambush uppfödning var där... Etta och Lili... de var ju bara två i "Roskullen" Jag skulle visa Etta... gick åt pipsvängen :-) Matte Anna-Lena fick snabbt ta sig an Etta och göra debut i utställningsringen. Det gjorde hon bra, för Etta var i alla fall med på noterna :-) Lili fick Anders Brügge ta sig an, och han gjorde ett jättebra jobb med den minst sagt temperamentsfulla unga damen ( temperament i positiv anda, för snäll det är hon ut i klospetsarna). Kikade man lite närmare på Anders så kunde man se svettpärlorna i pannan... så jobba det fick han :-)
Dagen efter var det "uppfödarträff" på Aprilvägen. Min "Savage Garden" kull skulle kännas och klämmas på. Mina små "råttor" som blev riktigt fina små valpar när Lena Carlsson (Kennel Lecihas) ställde upp dem på bordet. Alla var sålda utom den tik som skulle ut på foder och en hane... och han är fortfarande inte såld... den enda som är såld, det är jag ... på honom... för han är bara så mysig... och som lite grädde på moset så har det faktiskt gått rätt bra för honom under hans "ungdoms" säsong i utställningeringen. Så det är nog som namnet säger "Like It Or Not" De flesta har sagt "Like It" :-)
Efter den utställningen så hände det inte så mycket här hemma... Vad gjorde jag då... jo åkte till Åbo med Keffan (Windisle Kefraya) tillsammans med Boel och Edith Rosenlund ( Kennel Buckwheat). En mycket trevlig resa utan några större sensationer. Men som det oftast blir när man åker iväg tillsammans så är det skratten man minns. Och det hade vi många... Jodå, Boel.... det var "lite torftigt" utan ditt sällskap när vi kom hem igen :-) I februari händer det inget, men vi åkte i allafall iväg på Wheatenklubbens årsmöte i Habo, och för att inte få abstinens av gott sällskap, så var vi ett gäng som tog in på ett vandrahem och hade knyttis och trevlig samvaro. Huskvarna tror jag att vi var i om jag inte minns fel. Och där mötte vi årets "rikspucko" som inte ville släppa in oss på vandrahemmet, och han hade "power" för han hade bott på samma vandrarhem som Kungen...??? Två fel säger jag... Kungen bor nog inte på vandrarhem tillsammans med så otrevliga personer... och det andra felet är ... nyktra till... för det var nog där det största felet var. Diskussionen leddes av Anders Ingnäs... varpå Björn och jag förärade honom med en fin t-shirt av högklassig kvalité.
Sen kommer äntligen en utställning, då är vi framme i mars månad och i Skogås, mina klaustrofobiska fobier får sitt lystmäte. Alldeles för trångt för mig... usch säger jag bara. Det var bara att stå där man stod, för att förflytta sig det gick bara inte. Hexa var den hund jag hade med mig, men det var Maria Söderkvist (Kennel Cameron) som visade henne, det vare debut i öppen klass. Andra placering i klassen och CK, inte så illa :-) Själv visade jag några andra hundar bland annat Wilma och några Lechias hundar. Inga strålande resultat, men lite utmaningar för mig själv som handler. Sånt gillar jag :-)
Ett par veckor till och det var dags för nästa utflykt. Hexa och jag tog tåget ner till Malmö. Vi bodde hos min allra bästa favoritsyster (har bara en syster :-) och passade på att umgås. Utställningen gick bra, 23 tikar i öppen klass och Hexa kom på reservplatsen med Ck. Och jag hade kjol på mig :-)
Döläge för utställningar under ett par veckor... plats för andra aktiviteter. Hexa och jag åkte tillsammans med Boel och Casper till Uddevalla ( en stad som vi ofrivilligt sett från alla håll och kanter....-) på sökläger.
Så härligt roligt och lärorikt. Oj, vad våra hundar kan. En klicker kurs ovanpå det och hundlivet är på topp. Enormt stimulerande och se vad kul man har när man tränar tillsammans med sin hund. Inte bara det att jag ser vad hunden kan, jag lär mig massor själv. Och samhörigheten med hunden stärks oerhört mycket. Påsk, påsknyttis och utställning. Hexa visar att hon inte går av för hackor när hon nu för tredje gången ställs i öppna tikklassen. Hon vinner den, och slutar som reserv i Bästa Tik. Inte dåligt med tanke på vilken konkurrens vi har i rasen. Så var det dags för utställning i Västerås. Jag anmälde ingen hund själv. Skönt att någon gång bara vara och inte ha ansvar. Men inne i ringen det var jag. Iffe, en hane som jag lärt känna, visade jag, han var väldigt osäker, men vi jobbade på och fick i alla fall ett rött band. Samma sak med Wilma, hon var med på noterna trots sin ovana i ringen, ett rött band till. Tina Uneholt behövde en "stor" handler till en stor tik. Hon frågade mig om jag ställde upp... och det gjorde jag, men jag påpekade samtidigt att jag faktiskt skulle ha kjol, i ytterligare en storlek mindre... varpå Tina sa att hon inte menat stor... utan lång... :-) Spelar ingen roll. Jag tog Lotje i snöret och oavsett om det berodde på längden eller kjolstorleken såg blev hon tredje bästa tik med cert... :-) Eller så berodde det på hunden... :-) Frampå vårkanten åkte jag med Ike och Thea från Savage Garden kullen på lite inofficiella utställningar... och det gick jättebra. Speciellt för Ike, som blev bir valp på bir valp. Thea fick nöja sig med bim... inte dåligt det heller, och Ike är mera mogen i sin kropp redan från början, och det ser domarna... Så härliga hundar bägge två, med så härliga steg. ( när de inte studsar runt för mycket :-) Larv och Tånga Hed och strålande sol, hoppet om en sommar infinner sig. I korthet kan jag bara säga två dagar i finalringen bägge dagarna. I Larv som medlem av uppfödargruppen tillhörande Kennel Seamrog, iklädd "Svart och Vitt" ( en liten reflektion som jag har är att så roligt det projektet har varit att få vara med och visa att wheaten kan placera sig i finalringen, så har det varit under temat "svart och vitt" relaterat till kläderna som vi har på oss, och den barnbok som jag skrivit och som kom ut i handeln hösten 2006 heter "Inte bara svart eller vitt" Inget samband egenligen, men ändå lite kul :-) Dag två så var det dags för Kennel Ambush att få höra kennelnamnet Ambush ljuda i högtalarna under bis finalerna... Like It Or Not... They Liked It :-)
Österbybruk, husvagn, sol blandat med kyla. Trevligt umgänge glada tokskratt, Ck för Hexa, placering för "svart och vitt" Sämre går det att ha i livet
Kristi Himmelsfärds helg.
Skåne, camping i Vittsjö, grillning, och så utställning såklart. Hässleholm och Hörby. Regn i Hässleholm... det var nog lite sol också... men lite dyster var det... vi som kallar oss för "aprilvägen" ( familjen Westrup och familjen Ingnäs som bor just på Aprilvägen i Jakobsberg) fick tvåor på samtliga hundar... jaja, någon gång måste ju domaren ha fel... eller?
I Hörby var det bara Westruparna som var representanter från Aprilvägen, då gick det bättre (inte att missuppfattas, det berodde inte på Ingnäs) IKe blev bir valp, men hade inget att hämta i finalringen. Lili ställdes ut, fick en tvåa... men skötte sig rätt bra... satte i alla tassarna några gånger i alla fall :-)
I juni månad så brukar Östsvenska Terrierklubben ha sin Match-Show. Ett inofficiellt arrangemang, inte en utställning i vanlig mening, en lagtävlan. Både Ike och Thea var med. Thea blev tvåa i sin valpklass. Ike slog till igen ( Tack och lov att den valpen var osåld och bara "blev" kvar hemma hos oss) han blev bästa valp den här dagen. Mitt hjärta var riktigt stolt och slog ett extra slag av glädje... min lille plutt...
Sen var det dags för Wheatenklubben Region Nordväst att ha sin "wheatenhelg" En helg fylld av aktivitet och nya och gamla bekantskaper. Prova på, repetition trevlig samvaro. Och till råga på allt så hade vi toppenväder.
Så vips var det dags för Norrköping. Ike och Thea igen... och så Kaiser. Kaiser blev tvåa om certet, jaja, snart kommer hans tid tänkte jag. Ike trogen sin vana blev bir-valp igen och Thea bim-valp. Det till trots att den som ville visa upp sig var Thea.... Ike tyckte bara som så många av oss andra att det var riktigt pecka varmt.
Avesta i två dagar, varmt och sol ena dagen och ösregn andra dagen. Vi bodde på ett jättemysigt vandrarhem, grillade och myste och champagnekorken flög all sin väg, för fira det skulle vi. Ike Bir valp, Keffan fick sitt första cert, blev Bim första dagen. Kaiser fick vi telefonledes rapport om att han tagit sitt första cert på utställning uppe norra Sverige. Dag två Ike bir valp och Hexa vann öppna klassen, men räckte inte till utan blev tvåa om certet. Men en mycket roligt och trevlig helg att vara nöjd med.
Midsommarfirande i Sala med familjen Ingnäs. Ett wheaten äventyr bara det med tanke på hur många wheaten vi har tillsammans. Nog väcker vi allt uppmärksamhet. Under helgen så tröttnade dock Kristy på gänget och gav sig iväg på en ordntlig egen tur, gjorde oss alla riktigt oroliga. Bara för att vi så småningom kunde konstatera att hon förmodligen följt efter Jeanette och mig när vi letade efter henne. Troligen har hon legat hack i häl bara för att se vad vi skulle hitta på... gläjden var i alla fall stor när hon kom tillrätta.
Juli månad inleddes med utställning i Borås. Toppen boende, med betoning på toppen. Doglas var med för första gången i år och visade tydligt sin glädje, jag var också glad för en fjärde placering i championklassen. "A very happy male" var vad Doglas bl a fick i kritiken... och det var faktum.
På kvällen gjorde vi Borås, på något sett nog en av de mest minnesvärda kvällarna under våra utställningsresor. Vi hade bara så kul. Det var nån slags festival i Borås och uppträdande överallt. Jag säger bara WMCY, sen säger jag No More...
Juli månad innehöll fler glädjeämnen. Kaiser lev "Best In Show" på Norrlands Guld och dagen efter i Pietå tog han sitt andra cert...jättekul! Tvååker. En härligt lång utställningshelg i glada vänners lag. Alltifrån fotboll, till skumpa... Kaiser blev champion, kunde det vara ett bättre tillfälle eftesom hans uppfödare Anne Maria Krüger Wheaten My Love var på plats :-) Kristy tog sitt första cert. Lili glittrade till och vann sin klass med hp just p g a sitt glittrande humör. Sämre helger har jag varit med om :-)
Lövudden och Ängsö. På Lövudden ställdes även Ambush I Want You, Iwan som blev bim mot Thea som blev bir valp och fick göra en kort visit i finalringen. Grillning på kvällen, trevligt trevligt. Inga större resultat att stoltsera med, men det gick inte dåligt heller, det är väl så att mycket vill ha mer... Det är många wheaten på utställningarna och det är svårt att slå sig fram, men mina hundar finns oftast med och syns om än inte på toppplaceringar så har de ofta lite häng ändå. Och jag hävdar det som jag sagt förut, att för mig är det en aktivitet, vinsten är att känna samspelet med hunden... ja, jag erkänner... jag är även en tävlingsmännisk... det är väl därför jag har en drivkraft att hålla på med dett som jag tycker är så roligt.
Största vinsten på Ängsö var att Björn tillsammans med Lili vann "Husse med hund" De vann för att Lili är som hon är, ett enormt energiknippe, och Björn visade att det går att jobba med att ha kontakt med en hund som inte automatiskt gör som man vill. Att han sen vann både penslar och arbetshandskar är inget som kenneln i övrigt ha fått ha nytta av... :-)
Familjens semester började i Ransäter... utställning... slutade ett par veckor senare i Askersund... utställning. Så det kan bli... men faktum är att det inte var jag som la upp "rutten" utan Björn. För jag ville åka om Ronneby på vägen hem (utställning) Men Björn tyckte att han kunde få bestämma lite just när vi skulle ha semester... och att han sen la in en utställning i Askersund som "grande final" det kunde ju inte jag säga emot. Ransäter Karlstad... jättekul och trevligt... men det jag minns mest är "Seamrogfesten hemma hos familjen Höijer i Karlstad. Oj vad trevligt vi hade och oj vad gott det var. Och bar så kul att se att det fanns en yngre generation som fann varandra. För det var flera barn med. Helt plötsligt var de inte med på festen längre.... hade dragit ut på "stan" Bara att konstatera att barnen inte är så små längre och hur roligt det är att de hittar "sitt" i samma sammanhang som vi vuxna hittar "vårt". Och att det går att ha roligt tillsammans.
Nyköping, Norrköping. Thea bir valp. Doglas placerad i Bästa hane bägge dagarna. trevligt sällskap. Boende på Kolmården... grillning mys och o prat och Kaisers och Kristys första parning. Jag vet inte men jag är otroligt förjust i Norrköping som utställningsplats, kan bero på toaletterna... Baja Major finns i vanlig ordning, men sen har Norrköping sin stora hall. Fördelen är att man får gå en bit utanför utställningen, och det är inte alla som orkar det... men gör man det så finns det omklädningsrum på omklädningsrum med massor av lediga toaletter... det gillar jag. Så jag vurmar för omklädningsrum :-)
Wheatenfestivalen ligger mig varmt om hjärtat. Jag har ju som aktiv inom wheatenklubben varit med och fixat några wheatenfestivaler. Men nu är jag bara "utställare". Roligast var att Sally (Ambush Insatiable) blev bis valp... hennes första utställning. Ambush valparna visade framfötterna via sina rörelser. Ike har ju gått bra hela tiden men den här domaren menade på att tjejerna rörde sig än bätte än vad han gör...jättekul.
Julia (Windisle Julia) var med hon gjorde väl ifrån sig... många öppen klass tikar var det, Jullan fick vara kvar till "semifinal" och sen åkte hon ut, men det var något som jag var mycket glad för.
Efter Wheaten festivalen var det dags för Högbo Bruk, en helg som jag vill bevara i minnet länge. en så mysig camping som vi hade hyrt stuga på ( Tack Tina som fixade detta) grillat och mycket trevligt på kvällen. Mitt bästa resultat var att Lili fick hp, hon glittrade åter igen. Hade hon kunnat haft mer kontroll över hur hon satte tassarna hade hon nog haft ett Ck, för domaren lät henne få sina extra chanser... men Lili hade som vanligt lite för bråttom... :-)
Skåne igen, härligt. Doglas andra bästa hane i Sofiero. Så roligt. Dag två i Bjuv vann Ike juniorklassen och med Ck och blev även bästa junior. Trevligt Boende och gott sällskap. Och precis som vanligt många glada skratt. ( Det var under den här helgen som jag hade solglasögonen på för att sölja mitt lika öga... det hjälpte inte ens att "piffa" till det med lika ögonskugga på motsatt öga...)
Och så ner till Tånga Hed igen. En liten plutt på kartan som jag snart börjar känna mig hemmastad i. En lång resa, men mycket trevligt. Sol ena dagen. Regn och skitkallt andra dagen. Inga direkta framgångar. Det måste vara det där med skratten som gör det... för skrattar det gör jag nästan hela tiden... och det är ju bara så härligt att ha roligt.
Nyköping igen. Jag och Björn åkte med en hund... alltså semester... En placering i championklass var allt, men det är bra det, med tanke på vilka hundar vi konkurrerar med.
Liten paus igen, inte vågar jag tänka på hur få helger jag har tillbringat hemma det här året... men allt som ska fixas hemma, det finns kvar... ingen annan gör det... utöver det hästjobb som resten av familjen ställer upp med. Och inte hjälper det, även om det är utställningsuppehåll så händer det något annat. Den här månaden var det uppfödaremöte, i Gränna trakten. Givande, ifrågasättande, och som vanligt mycket trevligt att umgås med andra uppfödare. Bra boende var det också den här gången. Egen lyxkupé med stor dubbelsäng, ett alldeles eget badrum... minisemester, återigen. Och på morgonen en sån där härlig hotellfrukost som gör att jag har ork inför hemresan. Som är en njutning i sig... för jag älskar att köra min nya bil (för oss... bättre begagnad :-) Så bekväm, och bara vetskapen av att det finns gott om plats både för hundar och packning gör att jag blir glad. 1000 tack Björn för att du har lagt energi på att få till det med uppbyggda burar osv. Framme i oktober månad, valpningsdags... tre flickor och tre pojkar. Vad spännande att se vad det ska bli av dessa Kristy och Kaiser valpar. Kaiser, ett äventyr i sig själv, det här att för ett par år sedan bestämma med Agneta och Boel att vi ska importera en hane tillsammans, det blir verklighet och sen helt plötsligt är det dags att para med honom, och då har han redan hunnit bli champion. Och Kristy En dotter från Doglas första kull. Och som bor på Aprilvägen... som jag har fått följa från först stund, redan som "barnmorska" vid valpningen på Kennel Fleuriehill. ja, nog känns det som en riktig Ambushkull
Filmtitlar är temat på namnen i kullen. "For Your Eyes Only" Sheena.... komer att stanna kvar hemma. "She's All That" på halvfoder. "Braveheart" Wallace bor kvar på aprilvägen hos mamma Kristy och familjen Ingnäs. Just nu i skrivande stund så är "Rain Man" osåld... och jag vet att vi kommer att ha svårt att skiljas frpn honom. Lovande valp och bara så otroligt go. ( Ja, jag vet, jag är svag för hanar) Så till utställningarna igen. Sundsvall... inga egna hundar... Åker med Agneta Lindström ( Kennel Conor's) Visar Bilbo (Conor's Anakin Skywalker) Det blir en tvåa, han är i domarens tycke för stor. Jag visar även en Dog Rose Gold tik, det blir en två där med. Paus igen... oj vad mycket man kan hinna med hemma om man är ledig en helg... tyvärr så gör man inte det... i varje fall inte jag... :-) dammråttorna trivs fortfarande bra hemma hos oss :-) Växjö, kroppkakor och glasbruk. Ja, utställning också... hade ingen egen hund med, hade missat datumet. Tråkigt för jag hade velat ha Ike med mig, som träning och lite koll om jag skulle åka ner för samma domare till Göteborg i början på 2008. Men jag hade ju redan erbjudit min bil och sällskap och handler hjälp, så det fanns ingen pardon... okej... det var inte så svårt att fatta beslutet att jag skulle åka ändå... :-) Är det något som jag tycker är kul, så är jag inte så svår övertalad.
Så inte var jag då svårövertalad när Finland kom på tal. Ytterligare en minisemester. Björn och jag tillsammans med Tina och Thomas skulle åka iväg, med Miisa och Doglas. Nu höll det på att bli bara Björn och Tina p g a olika skäl...(dock inga äktenskapliga :-) Men kontentan blev att Thomas anslöt lag om tills båten från Heslingfors skulle åka hemåt. Men det var just på hemfärden som vi hade bestämt att det var " festkvällen" Utställningen då? Miisa kom på en fjärde plats i Bästa Tik. Doglas hade så pass mycket häng på certet att han i varje fick det som finns i Finland... reservcertet... I varje fall en ny typ av rosett att hänga i "hundrummet". Och något av det bästa med resan utöver att vi tvåbenta hade jättetrevligt var att gud vilka mysiga hundar att åka iväg med. Både Doglas och Miisa skötte sig perfekt och verkligen trivdes i varandras sällskap... pratade samma språk eller vad man ska säga... eller så pratade de Miisas språk :-) för hon var den som bestämde :-) vänligt men bestämt. (mest vänligt)
Sen är det inte mycket som händer. Inte mer än att det tar fart inom andra områden av mitt liv. Turbulent inom jobbet.. mycket energi läggs på den fronten... nästan för mycket för att orka med. Valparna ska säljas, valpköpare tas omhand. Kärt besvär, trevligt att träffa folk, men det blir intensivt, det ska det inte stickas under stol med. Men så är det, tänker i alla fall jag, att gillar man inte att träffa folk, då ska man inte föda upp hundar... Kontentan är "Kul men intensivt" Mitt i allt kommer då... ... Stora Stockholm. Jag har bara anmält Doglas och Ike. Doglas för gammal god vana... han älskar att vara i ringen. Ike för att det är nära och han behöver träna upp sig... har en tendens att inte gilla att någon än jag annan tar i honom. ( Återigen tack Anders Brügge för att du "konstrade" med Ike innan bedömningen. Keffan hade Stig anmält. Så egentligen var jag väl mest på plats för att om nån nu har missat det, att jag gillar att var på utställning...Bara att var med och så julbordet förstås...
Doglas kom ingen vart i den gigantiska championklassen, det var som väntat, men han hade roligt, och då trivs jag.
Sen gick det som det gick WOW och WOW om igen. Kennel Ambush första cert på egenuppfödd hund... Grand Finale...Min lille Ike... "LIke It Or Not" Hanen som inte blev såld (visserligen så tyckte jag bäst om hans exteriör i kullen) som bara blev kvar hemma hos oss. Jag säger bara "Like It" Han har sina nackdelar också... men han har underbar rörelser.... och framför allt så är han en underbar knähund. Inte blev det sämre av att han även blev Nordisk Juniorvinnare 2007 och kvalificerad till Crufts 2008... inget som vi kan nyttja, för han är inte fullt rabies vaccinerad ännu... men ändå... :-)
Så att Kennel Ambush har haft en God Jul det finns det ingen tvekan om. Men den godaste känslan är ändå den som gör hela året... alla wheatenvänner...varav flera genom åren har blivit "riktiga" vänner. Så roligt jag har haft och så många skratt, och även den värme jag känt när det har, som det är ibland, varit motgångar. För det är väl det som är vänskap, att kunna glädjas med varandra, och kunna stötta när allt inte är på topp. Och jag är ändå lyckligt lottad för det är gläjden som har haft övertaget under hela året... trots de motgångar som funnits. Nu hoppas jag på ett nytt år fyllt av lika många skratt. För ett gott skratt förlänger livet... det är välkänt... och jag vill bli riktigt gammal... :-) Sen kan jag ju bara tillägga och även då tacka Tina U för utmaningen... för storleken på kjolen är nu märkbart mindre... vilket har övertygat mig om det jag inte egentligen inte visste.... vilken tävlingsmänniska jag är... :-) |
.
.
