Jag anmälde en gång i tiden, för jag tänkte att valparna behövde tränas. Nu är de ju rätt tränade, men anmälan var gjord och domaren är en terrierdomare, Mats Lindborg, och Jessica ( Thea's matte) hör delvis hemma i Västerås, och det är rätt nära ( i utställningsavstånd hänseende...) Så vi åkte dit, det var ju ändå Mors dag, och då ska väl en Mor få göra det hon trivs med :-)
Fler valpwheaten var inte anmälda, så det var tomt i ringen när Ike och sen Thea gjorde entré. Bägge två skötte sig galant, och båda fick hp. Domaren poängterade när han motiverade sitt val av bir-valp, att det var två mycket lovande valpar. Ike blev bir-valp av den andledningen att han är mer utvecklad för sin ålder, och att Thea är lite mer i gängelåldern. En liten släng av lappsjuka fick både jag och Björn. Vi var ju inte så många den här dagen.
Men trevligt ändå och lite sällskap hade vi av Jessica och hennes mamma och syster.
Så var det då dags för stora ringen (finalen) igen. Skulle det kunna gå vägen den här gången också. En liten förhoppning hade jag, eftersom Domaren är cairnuppfödare, och han hade i gruppen valt länge och väl mellan en cairn-valp och Ike. Då måste han ju verkligen tyckt om Ike... tänkte jag. Och det hade han tydligen gjort, för vi blev Bis-tvåa bland valparna.
Härligt, härligt. Uj, vad jag hoppas att både Ike och Thea fortsätter att utvecklas så som de just nu lovar. Men de är bara valpar, och mycket kan hända på vägen. Men då har vi i allafall haft roligt sä här långt...
|
