|
Sökläger vid Herrestadsfjället utanför Uddevalla 23/3 - 25/3 2007 |
|
Boel Rosenlund med Casper och jag med Hexa besökte denna helg Uddevalla för
första gången. Fast vi var aldrig riktigt i själva Uddevalla. Med vår
orienteringsförmåga (läs: obefintlig) som Boel och jag besitter så har vi
sett Uddevalla från alla håll och kanter på utsidan. På dit vägen hade vi en
väl fungerande vägbeskrivning. Men vi saknade en beskrivning på hur vi
skulle ta oss hem till Stockholm igen. Vilket gjorde att vi var på väg både
till Oslo och Göteborg i olika omgångar innan vi kom i rätt riktning. Vi får
skylla på att vi hade haft så trevligt och roligt under helgen, så att vi
pratade och fnissade på i bilen, och glömde läsa vägskyltarna... flera
gånger... Hexa och jag hade aldrig varit provat på sök tidigare. Men jag
tänkte att det kunde vara något för Hexa, som är en försiktig tjej, att få
växa lite genom att på egen hand lösa problem. Och mycket riktigt, det var
väldigt tydligt att hon vågade mer och mer och att hon var väldigt nöjd med
sig själv när hon kom och berättade för mig att hon i skogen hittat en snäll
tant med massor med godis i fickorna. Det var en stor skillnad från första
söket till det sista. Härligt!
Det är även roligt att se sig själv och de övriga förarna utvecklas. Ta till sig "språket" som används. Framslag, djupet, stigen, rutan. korridoren och valla är bara några exempel. Åse som kursledaren heter brinner verkligen för detta med sök. Med hennes engagemang var det omöjligt att inte tycka att hela helgen var en givande upplevelse. Många timmar i skogen blev det under helgen. Både kropp och knopp fick sig en ordentlig omgång oavsett om man hade två eller fyra ben. Många frågetecken blev det. Varav en del av dem rätades ut under helgen, andra sparar vi till en förhoppningsvis nästa gång. På kvällarna umgicks vi och pratade (oftast hund) och framför allt skrattade vi. Ibland så tårarna rann. Det var ett riktigt glatt gäng som hade samlats vid skogarna runt Herreststadsfjället utanför Uddevalla.
Tack Karin och Åse som höll i denna helg. Det var värt den långa resan. Jag måste ju också bara berätta lite om en annan "bi"-hobby jag har. (även Boel sysslar med den) Den är inte på lika seriös bas som hundarna, men lite rolig ändå. Det kallas för plate-spotting. Det går ut på att du samlar på bilars registreringsnummer. I ordning. Du börjar med 001, sen ska du se 002, därefter ska du hitta 003. En perfekt sysselsättning när man åker runt i Sverige på hundaktiviteter. Ibland går det trögt, ibland flyter det på lite mer. Jag började för ett och ett halvt år sedan. Och det går oftast trögt.Några nummer har tagit ett par månader att hitta. Men jag måste säga att vägen mellan Jakan och Uddevalla var en trevlig rutt. 8 nummer på en helg. Jag hade 126 när jag startade och skulle ha 135 när jag kom hem. 131 hittade jag på parkeringen vid Torps köpcentrum ( i närheten av där vi hade kursen) ett välskyltat centrum, så pass att Boel hittade en skyltad cykelväg dit... med sin sjusitsiga bil... kartläsaren (jag) fick rycka in med kraftiga kommandon, och Boel fick backa tillbaks ut till bilvägen) Snälla Boel önska dig en GPS i julklapp... det kommer jag att göra :-)
|
