Vi fortsatte ner mot Skara. Där vi skulle få fullt antal hundar i bilen, med Mira så var det fem fyrbeningar som sov gott i sina burar under resan. Två personer (Björn och jag) det är inga problem med 5 hundar, men vi blev ändå glada när Bodil Johansson som bor i Göteborg ringde och erbjöd sig att ta hand om Jussi under natten. Vi skulle bo på vandrarhem, och det är inte ofta de rummen är så rymliga. Visst det går att stapla burar på höjden, så vi såg det inte som något problem, men det var ändå skönt med en hund minus inne på rummet. Just detta rum visade sig vara ett jättelitet kyffé, inte mycket till space över även om vi bott där helt utan hundar :-)
Vi mötte upp med Bodil någonstans i utkanten av Göteborg (tror jag...) lämnade av Jussimannen. Installerade oss på rummet, köpte hämtmat, någon vietamesisk röra, så kryddstark att det svider ännu i gommen. 5 muinuter efter att maten ätits upp somnade Björn i min säng... min bäddade underslaf... jag fick tillbringa kvällen på en pinnastol i ett så pass trångt utrymme att jag knappt kunde vicka på tårna... men jag klarade mig rätt bra ändå. Laptop, mobilt bredband, facebook och SVTplay... det gick ingen större nöd på mig. Och så småningom vaknade Björn upp och blev varse att hans säng fortfarande var obäddad... och att jag aspirerade på min bäddade... :-)
Som vanligt upp i ottan. Jag hade bott på samma vandrarhem tidigare, jag visste att det inte skulle ta mer än 10 minuter till mässan... men hur man kör dit, det förlitade jag mig helt på GPS-tanten. Men jag hade nog låtit lite självsäker kvällen innan på parkeringen. För vi fick sällskap av en familj som jag pratade lite med, de litade helt och fullt på att vi skulle guida dem till mässan... för en gångs skull visste GPS-tanten vart hon skulle... men det var inga självklara vägar, men vi kom fram, på utsatt tid. Den andra familjen var tacksam... och när vi sågs sen på kvällen, så mycket riktigt, de hade sett hela Göteborg innan de hittat tillbaks till vandrarhemmet.
Dag ett hade jag Ike och Thea som skulle ställas. Ca 25 anmälda hundar. Domaren Pia Lundberg har placerat Ike tidigare i terriergruppen, så kanske... Men nej... fast ändå ja. Ike slutade som tredje Bästa Hane, trots att han enligt mitt tycke sprang och gick bort sig rejält, han var på sitt superstolliga humör och ville bara rusa på. Jag kunde knappt hålla mig kvar i kopplet. Så det är bara tacksamt att han fick en placering i det läget. Men roligt är att Ike tycker att det är superkul i ringen.
Ambush Like It Or Not
Thea, där tänkte jag att kunde domaren gilla Ike, så borde hon gilla Thea. Det gjorde hon ifsg, men inte som jag ville :-) Fin kritik, men det räckte bara till en fjärde placering i öppna klassen med en slät etta. Men spelar roll egentligen, jag själv var jättenöjd med Thea.
Ambush I Knew I Loved You
Thea är nämligen en nagelbitare... inte sina egna klor, men väl mina nagelband... när vi är i ringen och diskuterar köttbullsutdelningen... Men vi har tränat, och denna utställning så gick det bättre, hon börjar fatta att hon ska vänta på en signal... men visst, det blev blodvite i alla fall... så klockrent sitter det inte. Jag kallar det för blodvite ett... blodvite två kommer dag två :-) Jussi visade jag också, han är på lite olika humör mellan varven, denna dag, dessa varv inne i ringen så vara han rätt seg... att ligga i buren var en större lockelse än att visa upp sitt bästa jag inne i ringen. Men CK blev det åtminstonde och en reservplacering i Bästa Hane.
Thea och mitt nagelband...
Mycket trevlig stämning runt ringen, många goa skratt. Björn och jag hade definitivt inte bråttom tillbaka till rummet på vandrarhemmet. Åsa Lundell stod i rasmontern, så vi fick tillfälle till att umgås lite, alltid lika trevligt. Jag klippte Mira och Sanna inför morgondagen i rasmontern. Ypperligt tillfälle till att prata pälsvård med förbipasserande intresserade besökare. Jag hann med många varv bland försäljarna, och för en gångs skull hittade jag en hel del som jag behövde, och blev nog lite fattig på kuppen. Vi var kvar så jag kunde hjälpa Kennel Cameron med uppfödargruppen i finalringen. En fjärde placering blev det, jättekul. Roligt också att Cameron Rockferry som blev BIR placerade sig även hon som fyra i terriergruppfinalen. Kul när wheaten visar framfötterna.
För att inte tala om hur fattig jag blev när jag satt i bilen på nervägen... Björn körde och jag roade mig med FB i mobilen. Jag får syn på att Hexas ägare (Cameron Magica De Hex, en tik som jag ägt) Rune Wallström, konstnär, lagt ut sina senaste alster i ett album på FB. En i mitt tycke jättefin tavla... med motiv... gissa... ja, just det... Hexa.
Jag blev så såld, så jag ringde upp Rune och sa att han skulle skriva såld på den tavlan :-) Nu bor ju Rune i Skåne, så det skulle ju få vänta till sommaren innan jag skulle få hem tavlan. Men bara så där som det kan bli när man pratar med folk, så får man hjälp. Det visade sig att Anne och Anders Brügge var på turné i Skåne. Deras äldste son arbetar på ett bageri i Glemmingebro... Har ni inte varit där och är trakten så är det väl värt ett besök... bara så gott bröd... Detta place ligger ett par km från där Hexa bor... så när jag fick hälsningen från Skåne med vinterbild via mobilen så slängde jag ur mig frågan... Kan ni... Och det kunde de... Så nu är den tavlan halvvägs hemma :-) Tusen tack till Anne och Anders för detta extra besvär. Hoppas vi ses snart... :-)
Så smånigom var vi tvungna att ta oss tillbaka till det klaustrofobiska rummet på vandrarhemmet. Men mat ville vi fixa först av allt. Göteborgs snöröjning är inget som tycker att de har en aning om hur det ska gå till. Det underlättar inte att välja fil om allt är snövallar och modd... Så då hände det som inte får hända... vi körde fel flera gånger... inget ovanligt i sig (förlåt GPS-tanten) men så fel det blev, det har det inte blivit tidigare... vi hamnade i spårvagnsfilen. Inte den där där man får köra allihop tillsammans... utan enbart en fil för spårvagnar, med höga vallar runt i kring, inte en chans att ta sig därifrån... tack o lov så hamnade vi i varje fall inte i mötande spårvagnstrafik... det var ruggigt nog ändå.
När vi väl trotsat vallarna och kom loss så blev det thailändsk hemtmat... inte lika kryddstarkt som kvällen innan, och mycket godare. Behöver jag säga att Björn somnade i min säng igen... Jag och pinnastolen har nu sett allt vad SVT play har att visa via laptopen... Men besittningsrätten gällde inte i så många timmar innan jag fick liv i honom och kunde återta det som tillhörde mig... underslafen :-)
Dag två. Massor med hanar först. Jag hade ju bara två tikar, så egentligen rätt lugnt. Eller ja, bara så där utan att jag visste om det så var ju Charlie på plats.
Ambush Ain't No Cure For Love
Lillmatte visade honom. En spjuver med energi, så här gäller det att träna och träna... Så var det Jussi förstås. Lite piggare denna dag, men i jämförelse med konkurrenten, nybliven veteran och full av energi, då såg nog Jussi ut som en zombiewheaten. Men domaren var noga med att poängtera att Jussi är en fantastisk hund för sin ålder.
Så var det dags för Sannas debut på officiell utställning. Lilla yrvädret :-)
Modny Style Imperial Queen
Domaren började att klämma o känna på henne. Helt plötsligt sa han... Vi måste göra en paus, jag har ingen aning om varför... Men det hade jag ringsekreterarna vara inte klara med sitt pappersarbete efter hanhundsklasserna.
Sanna in action
Du kan tro att Björn blev nervös... Bedömningen stannade upp, domaren stod och pratade med mig, samtidigt som ringsekreteraren rev kritiker från blocket... Björn var helt säker på att det väldigt kort och koncist blev en 2:a för Sannas del. Men så var inte fallet, hon var ensam i klassen, så hon vann sin klass, fick ett HP dessutom.
Strax därefter var det dags för Mira. Mira har varit lite tveksam till det där stohejet som kallas för utställning. Inte riktigt hennes grej. Men hon förvånade mig denna dag. Trots att vår ring låg kloss intill finalringen där uppvisning på uppvisning, med musik och höga speakerröster dundrade på, så hade Mira svansen på topp och var bara så glad. Mitt under bedömningen så var det någon jobbare där på Mässan som började hamra så intensivt... flera andra hundar reagerade... men inte Mira... inte en tillstymmelse till reaktion. Härligt!!! Nu så räckte inte det för domaren mer än till en reservplacering i den öppna klassen. Men för mig var det högsta vinsten, att Mira inte reagerade på allt runt om kring.
Ambush Miracle So Magic
Mira in action
Ingen vila ingen paus... Jag skulle även visa Bodils Maja i championklassen. Det gjorde jag mer än gärna, jag gillar ju det där att visa hund. Maja blev fyra i klassen. Jag fick andas ut i några sekunder, sen var det dags igen. Mira skulle vara med i avelsklass med pappa Oban. Mira var först lite tveksam till denna konstiga uppställning ihop med de andra hundarna, men efter en liten stund så slappnade hon av och svansen var på topp igen. Snabbt över till Camerons uppfödargrupp, jag fick ansvara för Noah igen. Det gick jättebra. Så in i BIR o BIM, Noah blev även denna dag BIM. Sen var det flera timmars paus innan det var dags för uppfödargruppen i finalringen. Eftersom jag skulle stanna kvar för att hjälpa till, så skulle ju även Björn vara tillgänglig handler i uppfödargruppen... jättekul tyckte Björn att få vara med och gå in i finalringen på en stor utställning... Men det blev inte så. Nu uppenbarade sig blodvite nr 2... näsblod... BJörn klarade förhandsbedömingen, med en fisförnäm look med näsan i vädret... Men det var ju lite riskabelt att riskera riktigt blodvite inne i finalen... så det blev att tänka om och snabbt hitta Ninnie någonstans på läktaren för att få hennes hjälp. Strax innan det var dags för att enra ringen var i allafall fyra handlers på plats.
Kolla in mitt försök till att odla wheatenlugg... :-)
Det gick galant... ett snäpp högre än dagen innan, alltså en tredjeplacering. Samma placering fick Heléne med sin Duffy i terriergruppen. Härligt när wheaten är med och placerar sig i finalringen. Det absolut roligaste utdelning av ett cert skedde denna dag. Werner och hans Nora... Werner har stått tvåa om certet i, ja får han säga det själv så är det nog 25 gånger... minst... men i alla fall så är det många gånger... Nu tog han det... den ständiga tvåan... ja herre jesus... han skrek hela segervarvet, försökte krama domaren som duckade inför Werners iver... Men lite koll på läget hade Werner ändå... Nora blev andra bästa tik... så tvåan... den placeringen behöll han :-)
Vid 17-tiden bar det av hemåt. Nu var det sex hundar i bilen, för vi tog Noah med oss också. Först till Skara och lämna av Mira. Vi bytte henne mot en påse med lokala produkter från Falköping... mums!!! Sen många mil kvar, men det gick bra. Vi lämnade av Jussi och Noah till Ulla strax före midnatt. Kan inte säga annat att det var rätt skönt att få gå och lägga sig när vi kom hem. Väldigt skönt att det var två dagar kvar innan vardagens rutiner och plikter kallar.
Nu får jag plocka fram almanackan och pricka in när och var och hur jag ska åka på utställning under 2011. Min plan är att inte åka så mycket... men allt är ju relativt :-)
Utöver att snöröjningen i Göteborg är under all kritik så måste jag få vara lite negativ mot dessa manicker...
Massor av kort att använda... men inte ett enda av det som jag hade med mig... Jodå jag har ett OK kort... men är Visa med i bilden så är det oanvändbart... så det var att samla på sig mynt.... för parkering dagtid och nattetid... så allt som kostade typ 21 kr, 41 kr, 201 kr... osv... det köpte jag... Kändes som det var första gången som Björn sa ja till allt jag fick för mig att köpa, bara jag använde kontanter och fick skrammel tillbaka :-)
Hemma på tomten funkade inte heller snöröjningen... ungdomarna på hemmaplan har inte riktigt kopplat vad det innebär att vara ensamma hemma i några vintriga dagar.
Det syns inte så tydligt... men all snö på taket hade rasat, all is i stuprännorna låg som långa decimeter tjocka längder... vi fick mer eller mindre klättra för att komma fram till trappen, och någonstans därunder snömassorna ligger skyffeln...