Nu duggar det lite tätare mellan utställningarna för det var redan dags igen. Minimierad skara, Laszlo och Sanna var anmälda men fick av olika skäl inte följa med den här gången. Det blev bara Chess och Sixten som stuvades in i bilen, som nästan ekade så tomt det var i den, jag som vant mig vid att ha fullt lass när vi åker iväg. Så det blev det lilla tältet och bara två lösa burar och ett trimbord, och så klippväskan förstås. Som en liten minisemester. Ett tag var jag inne på att vi inte skulle åka när vi bara kunde få två hundar med oss. Men så fick ju Chess sitt andra cert förra helgen... njaaa... det kan vara dumt att missa en certchans, men jag visste absolut ingenting om domaren, det kanske var lika bra att stanna hemma i alla fall. Sixten kan ju tränas någon annan gång, det skulle bli en mycket tidig morgon, så mycket som behöver göras hemma... men... njaaa... det kan vara dumt att missa... det jag inte visste om domaren kunde ju vara en fördel, vem vet, Sixten behöver få komma ut och tränas, återigen en tidig morgon, men upptäckten av att det var 40 hundar före i ringen var ju positiv och allt som behöver göras hemma, det finns kvar... Så vi åkte... trots att regn under dagen utlovades av SMHI.
Lite sliten var jag allt efter att ha jobbat de första dagarna efter semestern, vi gäspade ikapp under färden, lämnade ett mycket soligt Jakobsberg, för att vid Örebro möta en grå tung vägg, men inget regn ännu så länge. När vi parkerat bilen så var vi lite glada för att packningen var minimal, en lång bit att gå och stor del av sträckan var uppförsbacke. Trots att vi var sena så fick vi en bra plats vid ringside med överblick och kunna ta sig snabbt in i ringen. Nu var det inte så många gånger som jag skulle springa in, och för en gångs var det inga snabba byten heller, nästan så att man blev sittandes istället för att jobba, för jag vande mig snabbt vid att vänta.
För en gångs skull hann jag med att sitt ner och slappa lite
Jag hann med lite prat också
Sixten skulle in som nr två i rasen. Före oss var det ju massor av andra hundar. När sista BIR O BIM och uppfödargruppen var så hade jag plockat fram Sixten för slutgiltlig kamning. Vad tror ni händer då? Det som tycker är så jobbigt... T o m den wheatenvalp som skulle ställas var helt förberedd och hade ställt upp sig så fint i ringen, Du utannonserar ringsekreteraren att det är en kort paus (läs kisspaus för den andra ringsekreteraren) visst kanske inte alltid lätt att planera men lite mer framförhållning kan man väl försöka att ha. Jag och Sixten var ju beredda, laddade, startklara... suck... paus... Men till slut så drog det igång i alla fall och det blev Sixtens tur. Sixten är totalt orutinerad och har inte riktigt förstått det här med att man även som en dryg ettåring så kan det det var roligt med utställning. Han fixade det om än lite motvilligt, men ingen katastrof. Domaren hittade mest fel på honom i sin tonårsgestalt, så kan det vara, men det som var viktigt för oss var att vi tränade på hur man gör, inte på hur det skulle gå.
Ambush Heart'n Soul "Sixten"
Sixten hängde ju på runt, men vi behöver nog öva lite på det men det blir nog bra i slutänden, bara att öva lite till
Så var det 10 hundar innan det var dags för Chess. bara att vänta lite till.
Det är nog Chess som tycker det är mest jobbigt att vänta
Som sagt väntan...
Öppen klass, 4 st tikar. Sixten hade fått i sin kritik att han hade gles päls... Jag tycker inte att Chess päls är mogen ännu, så jag tänkte åker vi inte på något annat så åker vi på icke färdig päls. Att det bara är fyra i klassen innebär ju ingen trygghet. Två av tikarna fick VG och var inte med i konkurrensen. Där stod Anne H med sin Pia och Jag med Chess. Anne och jag har tampats och kännt oss som segrare och förlorare i diverse klasser den här sommaren. Nu stod vi där bara vi två, och ville så gärna vinna klassen för att ha häng på... eventuellt... kanske... det eftertraktade certet. Anne var säkert minst lika pirrig som jag, och det jobbades rätt hårt för att få våra tikar att visa upp sig från sin bästa sida. Chess och jag drog det längsta strået, vi vann klassen. Men vi fick excellent bägge två, så vi skulle in en gång till och inget är över förrän det är över, och dessutom så fanns det en unghundstik som också konkurrerade om certet. Nu var jag faktiskt lite nervös och faktiskt var jag helt med på att jag kunde ta det, en andra placering efter championtiken Extra's Yalla Yalla skulle räcka. Men kunde jag ha ett sådant flyt ytterligare en utställning. Nej, jag vågade inte hoppas, men hoppades ändå. Hur nu det går till... vi kan väl säga som så att jag tänkte inte ge upp förrän det var slut...
Fokus... köttbulle i sikte...
Jodå, hon fick en smakbit, rutinerad dam, tappar inte fokus för det.
Där står unghundstiken, jag med Chess, Anne med sin Pia och Ebba med championtiken. Vi har sprungit ett varv. Jag ser att domaren gör en ansats att säga något... jag håller enbart andan... "Du som står först byter plats med den som står sist" var vad domaren sa.... alltså... championtiken först, jag sen, sen Anne och sist unghundstiken... Då tänkte jag att nu ska vi säkert springa ett varv till och så händer det något så det skiter sig... Men nej domaren sträckte fram sin hand till Ebba och sen tog hon min , jag fick certrosetten i min hand. Sen hade jag ytterligare ett jobb... att få ringsekreteraren att förstå att jag ville ha en rosett till. det grön/röda... Att min odåga Chess blivit champion, Två år och två månader gammal. Stolt är bara förnamnet, men väl så ofattbart när jag kikar på mina tre hemmahundar... som ligger utspridda runt mina fötter i skrivandents stund, champions...det gänget... nej, knähundar säger jag, för det tror de att de är och jag är glad för det också. Ja, till slut fick jag mina två rosetter och ytterligare en champion. Två förra året och två i år, som sagt stolt och glad. Även glad för att vi fattade beslut på att vi skulle åka till Askersund, att vi inte blev kvar hemma.
SE UCH Ambush Browned Eyed Girl
(Extra's Xray, Ambush I Knew I Loved You)
Hanhundscertet togs av en hane från Kennel Conors. Grattis!!!
Conors Feldegast the Juggler "Figaro"
Det heter ju att man lär sig något nytt varje dag... så gjorde jag ock idag...
Kolla in... Marianne lungt och avslappnat smsar... resten av gänget jobbar häcken av sig med att slå ihop tältlägret...
Men jag är snabblärd... så Björn fick plocka ihop vårt pick o pack, medans jag frotterade mig med uppfödarkollegor... Tack Björn! Men på detta finns inga bildbevis, för jag förnekar det självklart...